att fira döden
- för det är så många dagar som är hans och som väcker gamla känslor. Han är ju alltid så jävla saknad. 
Något som jag insåg i dag är att jag knappt har några bilder på oss där jag inte är ett barn? Vilket är så otroligt sorgligt. Sista tiden tog vi väldigt få bilder, för hans kropp blev ju så förändrad på slutet. Men under min tonår och efter? Tror inte det. Det var väl den tiden en hatade allt med sitt utseende... Kul att det resulterat i bristen på foton. </3
Och jag kan tycka att det är sorgligt att selfie-kulturen inte kom tidigare. Och tekniken som behövs för detta. Då hade jag haft flera hundra bilder på oss två. Och flera dussin på oss och alla syskon. Det hade varit fint. Nu har jag mest ett stycke 90-tal. Vilket iofs är fint det med.<333
Och en annan sak jag tänkt mycket på i dag är att Alla helgons dag krockar med Halloween. Dagen då en ska tända ljus och dagen då kids tigger godis hos grannarna medan dom är utklädda. Och jag kan faktiskt inte förstå vad det är att bli upprörd över?
- sörjer jag honom sämre för att jag inte står bland miljarder andra Stockholmare bland korvstånd vid Skogskyrkogården i dag? Och för att jag istället tänkte skåla för honom i bubbel ihop med mina vänner medan vi är utklädda till sagoväsen? Knappast.
Ikväll skålar vi för dig Pappa, och alla andra som vi saknar alldeles för mycket <333