Pappa sa alltid att stockholmare inte var vana vid kyla. Att vi alltid behövde några dagar på oss för att fatta att kylan kommit och sen vänja oss vid den. Och jag minns att jag alltid brukade skratta åt det, men först i år inser jag hur rätt han hade.
Den här staden är inte byggd för kyla! Bussar ställs in, bilar kör av vägen och tuben slutar att gå. Härbärgen blir överfulla och människor sitter på marken och fryser ihjäl. Här i Högdalen har Cyklopen öppnat upp och stadsmissionen har folk som jobbar
med att hämta in folk som är ute på gatorna. Det är i sådana här stunder som en inser vilket märkligt samhälle vi lever i. Ett samhälle som bara fungerar några månader om året, och ibland bara för en viss del av befolkningen.
Nu blev det här något helt annat än vad jag tänkt. Jag skulle mest beklaga mig över att jag fortfarande är helt slut i huvudet efter att ha kört fredag-måndag + att jag drömmer om bilkörning varje natt. Men det positiva är att jag ska få boka uppkörning!!
Här i Stockholm är det kö, så jag kommer förmodligen få köra upp andra veckan i april? :)))))
Kom ihåg att ta hand om er. Den här veckan är det 40 min ljusare än förra veckan. Snart vänder det och våren är här. Men fram tills dess, vila, krama om dig själv eller någon annan och var framförallt snäll mot dig själv <3 jag är det genom att vila
mycket, läsa när jag orkar och skratta mer än jag stressar.
