Jag ser allt du gör
Men det ska sägas, jag är ju inget större fan av noveller eller novellsamlingar. Det krävs så otroligt mycket av en författare för att lyckas få ihop en gripande historia, spännande karaktärer, en eller flera händelser, någon förändring och sen ett slut. Och allt det där ska klämmas ihop på några sidor och jag som läsare ska bli berörd. Men, Norlin lyckas. Jag ville lyssna, jag ville lära känna karaktärerna (som återkom och dök upp lite här och där i novellerna) och det fanns gripande händelser och bra slut. + otroligt bra språk. Teman som avhandlades var allt från ett band på turné, kvinna som förlorat sitt barn, vad som händer med en by när det kommer en ny kvinna till stan men också helt vardagliga saker. Men framförallt kände jag flera gånger att hon tar upp teman, situationer och händelser som jag inte läst om förut, men som ändå kändes bekant. Går det ens ihop? Ja, i det här fallet gör det det. Det är roligt, smärtsamt, igenkänning och bra. Ibland behöver det inte vara krångligare än så, det är riktigt bra. Och jag hoppas att det blir fler novellsamlingar framöver. Jag ser allt du gör får fyra av fem palmer.