att släppa fram sitt rätta jag
Jag slukade boken på några dagar och ibland kändes den som en kukig motsvarighet till Våtmarker. Anledning? Det var rikligt med beskrivningar om sperma, utlösning, satser, urin, piss-sex och beskrivning av en persons sperma som smakade champagne.
- vilket i sig måste vara den finaste komplimang en sats sperma kan få?
Och i Våtmarker är det detaljrika beskrivningar av fittan, fittsaft, sår i fittan, hemorojder, onani med avokadokärnor, blod opch bajs. Om jag minns rätt, var några år sen jag läste den.
Boken jag läst är själva ursprunget till filmen Nånting måste gå sönder, så nu måste jag se filmen. Förutom alla scener med sperma, var det en väldigt fin och sorglig historia. Sebastian, som boken handlar om är trans (min tolkning) och vill egentligen leva som Ellie. Ellie får ibland komma fram och leva ut, men oftast är det Sebastian som måste fortsätta leva utåt.
Sebastian dragar, knullar i parker och på toaletter, blir kär och missförstådd. Går igenom sin barndom och stökar runt i nutiden. Vissa scener känns så destruktiva att det sticker i bröstkorgen. För samtidigt som jag läser denna bok, läser jag mängder med litteratur som inte är skönlitterär - och som berättar samma saker som Sebastian upplever och är med om.
- den är även bra på att beskriva hur tighta och kassa könsroller vi har i samhället, och vad som händer om en bryter mot någon av dessa roller. Att avvika från normen resulterar i straff. När en sådan självklar sak som kön konstrueras om eller på nytt utanför tvåkönsnormen krockar det för vissa - och vi behöver prata, diskutera och belysa dessa frågor ur fler perspektiv gång på gång. För saker måste förändras och förbättras.
Om du inte är känslig för beskrivningar om kroppsvätskor - rekommenderar jag denna. Språket är fantastiskt, historien gör ont och känns, och behövs skrivas om och om igen. Det går inte att inte bli berörd.
#blogg100, dag 57