orimligt mål

Jag följer massa yogakonton på insta. Det är fina, häftiga och ibland realistiska ställningar som en faktiskt kan klara av utan att ha tränat elitgymnastik sedan sexårs. Men denna utmaning? Jag ser kanske fem ställningar jag skulle kunna klara av? Med en vägg eller ett par armar som hjälper till... 

Och det är i dessa situationer som jag är så förbannat tacksam över mitt filter. Mitt magiska filter som suddar ut ångest, självhat eller misstro av min egen förmåga. Utan att jag istället ser det jag kan klara av, och suddar ut resten. Visst att det är kul att ha mål att sträva efter. Mitt mål just nu är en stabil kamel och en ståtlig duva. Knappast att stå på mitt eget huvud... 

Någon vinnarskalle blir jag inte. Men inte heller någon som får ångest av varje träningsmoment som inte är kompatibelt med min kroppsform. Snarare någon som yogar för själens skull. Sen att resultatet även inkluderar i starkare muskler är bara bonus.
min vardag
0 kommentarer