män på gym
Jag är inne i ett bra flow. Detta innebär att jag tränar flera gånger i veckan, gör yoga, sover bra och prioriterar detta. Inspirationen till detta är min och Filips utmaning som sträcker sig feb-juli.
Och det går bra! Bra = jag är peppad på att träna och jag känner mig som Hulken. Och vem gillar inte att känna sig som en superhjälte?
Men, är det något jag ogillar lika mycket som jag älskar att känna mig som en superhjälte - så är det män på gym.
Och nej, inte ALLA män. Men det finns en särskild klick män som verkar se det som sin livsuppgift att störa en på gymmet. Som vill prata när en är på löpbandet, som möter ens blick i speglarna eller som vill snacka när en lyfter tyngder.
- det är snäppet bättre när jag är med Filip och Jon. Men jag tror att det mest handlar om att jag inte har tid att se andra personer då.
Är jag själv så sker det typ varje gång. Och det är väl kul att folk vill vara sociala. Men tränar jag själv, så vill jag vara själv. Då vill jag lyssna på mina poddar, svettas, göra mina övningar och vara ifred. Jag vill inte ha hjälp, jag vill inte prata och jag vill vara ett jävla objekt. Fan, det är så sjukt tröttsamt med folk som inte fattar. Utan på riktigt kan byta från ens högra till vänstra sida på löpbandet för att få kontakt...
Män på gym, kamma till er. Ni får fan lära er att läsa av vilka som vill ha kontakt och vilka som bara vill gymma ifred. Dvs jag.