Honeymoon, hej då och bergen som väntar
Årets tjugotredje bok blev Honeymoon, hej då och bergen som väntar och är skriven av Emma Svensson och Per Magnusson. Den ges ut av Norstedts.
Jag läste om Svenssons bröllop när det tog slut sex veckor efter att det hade varit och jag visste vilka det handlade om. Jag läste också Popmorsans blogg för hundra år sen när den fortfarande var aktiv, och hon har ett barn med Kalle, som alltså är han som gör slut efter 6 veckors äktenskap. Och hela boken börjar med bröllopet och separationen. Sen börjar jakten på berg.
Boken är skriven i korta kapitel, som bloggtexter, och det skrivsättet sitter och funkar bra. Förmodligen för att Svensson själv bloggat länge.
En sak som slår mig gång på gång när jag läser boken ör att den är skriven för tidigt! Och för snabbt. Om boken skrivits om 30 år hade det varit mer distans till allt. Till bröllopet, separationen, bergen och allt annat. Nu känns det bara stressigt och hafsigt skrivet, just som att det var en blogg. Som exempel, jag kan absolut inget om berg, än mindre om bergsklättring. Jag fattade ca 30% av boken. Allt om teknik, bergen och bergsklättring var bara i ett enda virrvarr och jag fattade noll. Tempot i boken var lika snabbt som hennes hjärna och det gjorde att man inte riktigt förstod. Dessutom kastades det in barndomsminnen och gamla meriter som jag inte heller riktigt förstod. Eller det kändes inte klädsamt? Mer som ett försök till att smyga in skrytiga egenskaper och händelser som gjort henne till den hon är idag.
- och kanske just därför hade det varit snyggare om det gått lite längre tid. Svensson ör ju en sann äventyrare och man kommer prata om henne i många år framöver. Det är jag övertygad om, men nu blev det märkligt.
Som ni fattar var jag inget direkt fan av boken. Eller jag uppskattade delarna där hon raggade, låg och dejtade! Det var kul och dom bitarna fattade jag. Men resten med bergen och stressen att hinna var inte min kopp te. Gillar du äventyr och berg i stressig takt, då är detta rätt bok för dig.