Pappas pojke
Under påsken ska en ju läsa krim, så när jag hittade Emelie Schepps fjärde bok om Jana Berzelius, Pappas pojke, fick det bli den. Här kan du läsa recension ett, två och tre. Tvåan och trean läste jag i Thailand. Och jag vet inte vad jag ska säga, jag gillar ju tempot, cliffhangers och hur det är skrivet. Men det är fortfarande lite tröttsamt att det är så lika upplägg. Med det sagt kommer jag såklart fortsätta att läsa serien, för jag gillar ju språket. Böckern ges ut av Harper Collins Nordic.
Den här boken är nog inte lämplig för personer som har barn, för själva huvudhändelsen som sker är att en liten pojke ringer sin pappa samtidigt som han blir bortförd och försvinner. Håll i hatten vad vidrigt brott. För er som läst dom andra böckerna så vet ni vad som hände i Berzelius barndom, och för er som inte vet kan ni få veta följande: otroligt hemska saker har hänt och hon blir som barn bortadopterad till ett par. Mannen tar aldrig till sig dottern, men känner till vad som hänt innan hon kom till paret. Kvinnan vet inget och tar istället till sig henne som sin dotter. Mannen har ett enormt kontaktnät som sträcker sig bland jurister, advokater och högt uppsatta personer. Men även folk som lever under radarn, som kan fixa fram vad som helst när som helst. Berzelius har bara kontakt med mannen när någon av dom behöver den andra.
Med den bakgrunden kopplas Berzelius in som åklagare i fallet och blir med sin historia personligen engagerad i jakten på den lilla pojken. I samband med att pojken kidnappas dödas hans mamma och det blir ganska snart tydligt att det är något som inte stämmer med den här familjen. En bild av en glad, lycklig och stabil familj målas upp, men det visar sig att det istället är något helt annat som sker i den familjen.
Förutom den hemska historien är det samma som i tidigare böcker. Mia är lika penga-kåt som vanligt och har i denna bok hookat upp med en gubbe som är nästan dubbelt så gammal som henne, dock väldigt rik! Henrik som har tre barn engagerar sig väldigt mycket i fallet och får samtidigt dåligt samvete för att han själv missar så mycket tid med barnen. Och Berzelius håller som vanligt på och fightas med främlingar plus med sitt ”syskon” från barndomen, Danilo Peña. Och just relationen till Danilo är ju väldigt speciellt. Förutom pappan är ju Danilo den enda som känner till vad som hänt i Berzelius barndom, något som hon vill hålla hemligt till vilket pris som helst. När Danilo hotar att skada hennes kollega och dejt, Per, är hon villig att göra det han kräver för att få honom att hålla tyst. Det är väldigt mycket intressanta rollblandningar i den här boken, vilket jag alltid tycker är intressant.
Boken har ett högt tempo, mycket snabba vändningar och en miljon cliffhangers. Så har du några timmar över och gillar att fastna i böcker, då borde du absolut läsa den här. Pappas pojke får tre av fem palmer.
