Olycksfågeln
Jag fortsätter ju med Camilla Läckbergs serie och nu har jag läst klart del fyra, Olycksfågeln. Det är Månpocket som ger ut den. Här är recension av del ett, del två och del tre.
Precis som alla delar innan och alla delar efter handlar det om Erica Falck och Patrik Hedström. (SPOILER!!) Den tredje boken slutar med att Ericas syster Anna mördar sin man, som misshandlat henne under en lång tid både psykiskt och fysiskt. Så i fjärde boken bor Anna hos Erica och Patrik med sina två barn. Dessutom planerar Erica och Patrik bröllop, Erica är ganska trött på att bara vara hemma med Maja och samtidigt försöka få sin syster på fötter igen. Överlag får en veta ganska lite om Erica i denna bok, det är mer fokus på själva morden och Patrik. Det som dock är härligt är allt bröllopssnack, ja, jag bölade i slutet när dom går ner för altargången, klänningen sitter perfekt och allt är så lyckat <333 jag läste ju den scenen typ tre dagar efter vårt bröllop :`))))))
Inledningsvis, jag gillar inte titeln. Jag tycker inte att den var så bra som dom andra. Och det var nog först nu i del fyra som jag förstod att titeln hänger ihop med sido-historien. Ena spåret i böckerna handlar om Patrik som ska lösa något mord och Erica som vill hjälpa honom samt skriva en roman om mordet. Andra spåret är något historiskt som hänger ihop med mordet.
I lilla Tanumshede ska det spelas in en dokusåpa, och det märks att boken har några år på nacken. För det finns något sensationellt över framställningen. Det var fortfarande väldigt spännande med folk som super och ligger framför tv-kameror? Folk var kändiskåta och ville göra allt för att komma nära deltagarna? Är det fortfarande så? Jag ser ju bara Gift vid första ögonkastet, Tro hopp och kärlek samt Bachelor. Men framställningen av deltagarna och deras aktiviteter känner jag igen från när jag och Natti var 14 och stod utanför Spy Bar för att träffa Big Brother-deltagare...
I alla fall, en av såpadeltagarna hittas mördad. Dessutom hittas en person som ser ut som en man men som sen visar sig vara kvinna mördad. Alltså - HA HA HA. Läckbergs beskrivning av lesbiska personer är det roligaste jag läst på länge. Den som hittas mördad tror dom först är en man, för att hon har kort hår och "manliga" kläder? Och hennes flickvän har en "praktisk frisyr"?! Vad är ens en "praktisk frisyr"?!
Den här boken var bra, själva morden och hur olika personer hänger samman var intressant och bra uppstyrt. Men den historiska biten var ganska märklig, den gillade jag inte alls. Så sammanfattningsvis, det var rörande att dom planerade bröllop för jag kunde relatera en del till Erica dessa scener. Det kändes lustigt att läsa om hur dokusåpor var stora en gång i tiden. Och Läckbergs sätt att skriva om flator var riktigt dåligt. Olycksfågeln får två av fem palmer. Det kassa om flator drog ner allt, trots att själva historien var bra.
