sexualupplysare och bokälskare

Nu har jag läst klart del tre i Camilla Läckbergs serie om Erica Falck och Patrik Hedström, Stenhuggaren. Och jag blev berörd av den här historien. Det är Månpocket som ger ut även denna. 

 

Boken börjar med att en liten flicka hittas död, hon fiskas upp av en fiskare och antas ha drunknat. Men ganska snart inser dom att vattnet som finns i hennes lungor inte kommer från sjön hon hittats i, utan snarare ett badkar med tvålrester.

 

Att döda ett barn är otroligt starkt och vidrigt att gestalta och jag tyckte att det var en obehaglig historia från början till slut, men självklart ville jag veta vem som kan vara så pass ond att den mördar ett barn. Så det går ju hem ändå. Att läsa om barn som mördas blir ju aldrig lätt, det spelar ingen roll hur barnet betett sig, vilka diagnoser den har eller vad som kan ha hänt tidigare. Det går ju inte att försvara att ett barn mördas. Det gäller visserligen mord på vuxna också, det är sällan det går att försvara eller förklara. Men det är alltid vidrigast att läsa om barn som dör. Huvva.

 

Läckberg växlar ju mellan nutidoch en händelse som skett historiskt. Denna händelse var inte så länge sen och det flätades samman jäkligt snyggt med nutiden. Vi får följa en manlig stenhuggare, hans tvillingsöner och fru. Kvinnan har tvingats lämna rik bakgrund och överklass, för att leva fattigt, vilket hon absolut inte är nöjd med. Men hon lyckas ta sig fram och ignorerar vilka hon bokstavligen får ur sin väg. Och sånt kan ju gå i arv och påverka framtida händelser... 

 

Det jag saknar i den här boken är mer om Erica. Det är väldigt mycket om det aktuella fallet och dåtiden får mycket plats i nutidens fall. Men som läsare får en inte direkt veta mer om Erica, hon som karaktär utvecklas inte ett dugg. Hon är fortfarande hemma med Maja som växer långsamt och det är slitigt att vara föräldrarledig. Jag vet inte om hon skriver på något? Eller planerar att skriva något? Det enda en får veta är att Maja skriker, är svår att söva och att hon ammas väldigt mycket framför olika såpor. Det enda jag tänker på när jag läser om Maja och Erica är om Patrik kommer att vara föräldrarledig? Att skriva in en föräldrarledig polis vore ju riktigt bra. 

Men detsamma gäller sidospåret med Ericas syster Anna, det saknade jag också. Anna nämns vid några få tillfällen och avslutar boken med en rejäl cliffhanger. Så självklart ska jag kasta mig över bok nummer fyra. Och jag hoppas på att Erica och Anna får större utrymme i den boken. 

 

Stenhuggaren får tre av fem palmer. Här kan du läsa recension av bok ett och två.