sexualupplysare och bokälskare

Tio över ett

Publicerad 2016-11-23 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag insåg precis att jag läst två andra böcker av författaren Ann-Helén Laestadius, SMS från Soppero och Hej vacker - som jag verkligen tyckten om <3 Den här boken heter Tio över ett och ges ut av Rabén & Sjögren. Alla tre böcker har same-tema, vilket jag älskar. Även om jag bara är sextondels-same, blir jag glad och stolt när jag läser böcker där samer finns med. Det känns viktigt och bra. 
 
Tio över ett handlar om om Maja som bor i Kiruna, i den delen av staden som ska flyttas. Hennes pappa arbetar i gruvan, som många andra gör i Kiruna. Flytten av deras kvarter, pappans arbete och att hon kan känna marken skaka blir för mycket. Hon ställer klockan på 01.10 varje natt och inväntar mullret och skakningar från sprängningar. Under sängen finns en väska packad och redo, ifall de skulle behöva fly. 
 
Alla som haft en dålig natt vet hur mycket det kan påverka ens mående/humör/känslor osv. Maja ställer klockan under lång tid och mår sämre för varje dag. Sömnbristen och oro kombineras med att Maja absolut inte vill flytta och inte vill att något ska förändras. Hon spelar in filmer med sin mobil där hon pratar om flytten, politikerna, gruvan och oron. Och en dag drabbas Maja av en panikångestattack i skolan. 
 
 
Maja har en bästa kompis som heter Julia. Och Maja är kär i Albin, som inte direkt lägger märke till henne. Dessutom ska Julia flytta 35 mil från staden eftersom hennes mamma träffat en ny kille. - det är mycket som händer i den här boken! Det är rika beskrivningar av Kiruna, Majas mående, terapisamtal, familjeliv, ångest - samtidigt som det är "vanliga saker" som kärlek och vänskap. Relationen mellan Maja och Julia är så jävla fin<3 dom är bästa vänner som nu riskerar att säras på, vilket är så jävla hjärtekrossande. Och allt pirr mellan Albin och Maja beskrivs riktigt fint :)))) 
 
 
Jag tyckte väldigt, väldigt mycket om den här boken. Jag vet inte om det var pga Maja som karaktär, beskrivningarna av hennes mående som var verklighetstroget och fint, att det var lite om samer med eller kombon av allt. <3 Tio över ett får fem av fem palmer. 
Bilden föreställer författaren Ann-Helén Laestadius iklädd samedräkt. Bilden är snodd här. 

Harry Potter och det fördömda barnet

Publicerad 2016-11-20 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag har varit ganska skeptisk till denna bok från allra första början. Harry Potter och det fördömda barnet. Del I och II är skriven av älskade J. K. Rowling <333 Dvs mamman/författaren till alla fantastiska böcker om Harry Potter <33333 Boken ges ut hos Rabén & Sjögren. 
 
Det kändes ok att det skulle bli en pjäs och jag är peppad på filmen Magiska vidunder och var man hittar dom. Men att manuset skulle släppas kändes lite märkligt, men som jag förstått det går pengarna till välgörenhet = godkänt. Att väcka Harry Potter och hans vänner till liv efter så många år, göra dom äldre, lägga till kids och sen att eventuellt Voldemort är tillbaka?!! Det kändes bara för mycket. 
 
Och det var det. I början är Harry bitter, 37 år gammal och har slutat äta socker... Harry, Hermione, Ron och Ginny kändes så gamla och förnuftiga? Och Albus var en trulig unge som blev kompis med Draco Malfoys son Scorpius - det hela kändes som ett dåligt kapitel fan fiction. 
 
Men sen börjar det hända saker när Albus och Scorpius bestämmer sig för att resa i tiden. Ni som läst dom tidigare böckerna vet ju att en lätt kan phucka upp saker när en reser i tiden. Om en gör något kan det få konsekvenser som påverkar resten av världen osv. Och dom delarna är ju väldigt spännande, samt hur deras äventyr tvingar Harry, Draco, Hermione och Ginny att samarbeta och hänga. 
- sen händer massa andra saker som jag inte kan skriva utan att avslöja något. Som ni vet slutar alla böcker om Harry alltid lyckligt, så gör även denna :´)))))
 
Det tog ett tag/några hundra sidor innan jag tyckte om boken. Det är absolut inte den bästa, men det är nog svårt med tanke på att det är ett teatermanus och inte en riktig bok. Albus och Scorpius hann växa och det var ljuvligt att vara tillbaka på Hogwarts <3 Harry Potter och det fördömda barnet. Del I och II får tre av fem palmer. 

Att vara jag

Publicerad 2016-11-16 09:00:00 i böcker, feminism, genus osv., girls <3,

Att vara jag är skriven och ritad av Anna Höglund och ges ut av Lilla Piratförlaget. Höglund har tidigare illustrerat bla Kan du vissla Johanna? (min favvofilm genom tiderna!), Om detta talar man endast med kaniner och en av mina favoriter från barndomen: Jaguaren <33 
 
Boken är som en bilderbok fast för kids i tonåren? Jag älskar upplägget!! Det borde finnas fler böcker för kids med bilder i. I alla fall om det är lika skickligt och fint som denna bok. Illustrationerna föreställer Rosa som är 13 år och inte fått mens ännu. Rosa är kär i en kille, men kan även tänka sig att vara bi. Rosa tycker om att rita serier och hon ritar en egen serie om jämställdhet, varför kvinnor och män behandlas olika och hur det sett ut ur ett historiskt perspetiv. Och jag älskar ju att ta del av unga personers åsikter om feminism och jämställdhet. <333
 
I boken diskuterar Rosa hur det ser ut i hennes klass om utanförskap, mens och bröst. I sitt hem har hon en syster som har massa äckliga killar och som ställer upp på sex för att det förväntas av henne. Rosa funderar även mycket över kön och könstillhörighet. 
 
Det kändes som ett privilegium att ta del av Rosas vettiga funderingar, att vara med på alla tankar och stundtals ilska över att samhället ser ut som det gör. Hur patriarkatet bokstavligen tar sig ner på individnivå och påverkaren 13åring. Jag skulle vilja läsa minst sju böcker till om Rosa och hennes tankar om kroppen, genus, skolan, sex och puberteten. <333 
 
Jag vill rekommendera denna till alla som har kids i sin närhet i åldrarna 11-15. Låna på biblan eller köp i julklapp. Att vara jag får fem av fem palmer. 
 
 
Fotot är taget av Stefan Tell och är snott härifrån

Den vita staden

Publicerad 2016-11-13 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag har tidigare läst Flickvännen av Karolina Ramqvist, och var väl inte direkt förtjust. Tror den fick en etta eller kanske en tvåa i betyg? Den vita staden är en fristående fortsättning och ges ut hos Norstedts. 
 
Ni som kanske inte har läst Flickvännen, här kommer en kort sammanfattning: Karin är tillsammans med John som är kriminell. Hennes uppgift som flickvän är att vara hemma i deras mångmiljonvilla, hålla sig i form och umgås med de andra flickvännerna. De röker, går runt i sina hus, ibland super dom till och hånglar med varandra. Men mest är dom bara jävligt uttråkade. Men ständigt tillgängliga ifall deras pojkvänner skulle råka dyka upp.
 
I del två har Karin ett barn - Dream(!!!) och John sitter inne. Tror jag? Det är oklart hur länge och för vad. Men han är helt enkelt borta ur bilden. Kvar är Karin med Dream som ammas på ungefär varje/varannan sida. Och hon är pank. Kronofogden vill ta villan, bilen och andra ägodelar. Karin som förmodligen aldrig arbetat en dag i sitt liv och bara levt på John har inga pengar och vet inte vad hon ska ta sig till nu när han är borta. Hon har 1200kr kvar i kontanter, lite designväskor samt några vapen.
 
Hon tar kontakt med några av Johns vänner/kompanjoner i hopp om att få ut något av deras sista kupp. Hon har även ett pizzabud som ger henne gratis pizza i utbyte mot sex, vilket bara kändes som ett märkligt sidospår? 
 
Jag vet inte, men jag gillar det inte. Detär 175 sidor av amning, tristess och Karin verkar knappt ha några känslor? Hon känns som en plattfisk och jag känner noll för denna karaktär. Om jag hade ett spädbarn och visste att jag riskerade att bli vräkt, hade 1000kr som backup - då skulle jag riva upp himmel och helvete. 
- men hon tar emot pizza, röker inomhus, ammar, röker lite mer, gör lite lama försök med Johns vänner, röker och ammar. Det är inte rimligt!
 
Dock sker något när det är typ tre sidor kvar som lyfter hela storyn. Äntligen sker lite systerskap och en av hennes gamla vänner, Therese, ställer upp för Karin och Dream. Tråkigt att jag behövde läsa 172 sidor om amning, rökning, tristess och en beige lolla innan jag kom dit bara. 
 
Den vita staden får 1,5 palm. 
 
Fotografen är: Lieselotte Van Der Meijs och är tagen härifrån

Kvinnan på tåget

Publicerad 2016-11-09 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag såg trailern till denna film när jag, Emelie och Filip var på bio senast. Och jag gillar ju att läsa boken innan jag ser filmen. Kvinnan på tåget kan vara den sista boken som var hypad när jag var kvar på PS? Jag minns att B var eld och lågor över boken, och som alltid brukar jag gärna läsa hypade böcker ett par år efer alla andra. Boken är skriven av Paula Hawkins och ges ut av Massolit förlag
 
Rachel Watson är bokens huvudkaraktär, som är arbetslös sen några månader tillbaka, dricker för mycket och inte kommit över sitt ex, Tom. Hon ljuger för sin kombo och låtsas åka till jobbet varje dag och passar då på att titta på huset hon bodde i förr samt ett annat närliggande hus. Ibland kan hon se en kvinna och en man, och hon föreställer sig hur deras liv är tillsammans. 
 
En dag försvinner kvinnan som hon betraktar från tåget, och Rachel känner att hon kan hjälpa till. Hon sitter på information som hon tror är viktig för polisen. Hon lägger sig i, dricker för mycket, stalker sitt ex och hans nya familj. Men vill samtidigt bara göra gott för sig. 
Varje kapitel utgår från antingen Rachel, Anna (Toms nya fru) och Megan (kvinnan som försvunnit), vilket verkligen berikar historien. OBS: var noga med att kolla datumen som nämns i varje kapitel, annars kan en bli väldigt förvirrad...
 
Det är en snabb pusseldeckare med mycket vändningar och ofta har en inte aningen om något alls. Jag kunde lista ut vissa grejer, men det kan jag inte spoila här såklart. Om en gillar deckare med snabbt språk, korta kapitel och olika spår som flätas samman - då är det en deckare för dig! 
 
Och bästa av allt: jag älskar hur Rachel beskrivs. Det är stundtals riktigt plågsamt att läsa om hennes alkholism. Det är tärande att som läsare följa med i hennes baksmällor, ångestkänslor, sorg, förvirring och självhat. Scenerna när hon stalkar sitt ex är riktigt vidriga och bra beskrivna. Och det är riktigt bra porträtterat hur andra människor ser Rachel. Hur alla misstror, föraktar, förnedrar och ogillar henne för att hon är en kvinna som är alkholist. 
- jag har nog inte läst något liknande där en man blir lika äcklat behandlad? Så det var riktigt intressant att läsa om Rachels egna tankar om sin alkholism och hur andra betraktar henne. 
 
Kvinnan på tåget får fem av fem palmer. 
 Författaren Paula Hawkins ombord på ett tåg :))) 
 
Och här är trailern till filmen :))

På sex meters djup

Publicerad 2016-11-06 09:00:00 i böcker,

(Bilden är tagen av Christopher Hunt och är lånad här. )
 
 
Äntligen har en ny del i Denise Rudbergs elegant crime-serie kommit! Den sjätte delen om åklagarsekreteraren Marianne Jidhoff heter På sex meters djup och ges ut av Forum bokförlag. Jag älskar att varje titel heter något med samma siffra som den är i serien. Som: Ett litet snedsprång, Två gånger är en vana, Bara tre kan leka så, Mellan fyra ögon, När klockan slår fem
 
I sjätte delen får vi följa samma gäng sen tidigare; Marianne Jidhoff, Torsten Ehn och Augustin Madrid som har flera mord att lösa. Ett känt konstnärspar försvinner spårlöst och lämnar två barn efter sig. Detta fall visar sig sedan ha koppling till ett fall där en äldre kvinna hittas hängd. 
I ett ytterligare sidospår får en följa en ung man som arbetat sig upp bland överklassen. Hårt arbete, rätt partner, smicker osv kan ta en långt upp bland rika människor. Även detta flätas samman med tidigare mord på ett snyggt och underhållande sätt. 
 
Men det intressanta i denna bok är ett ytterligare tema förutom elegans och flärd - det högerpolitiska. Jag har ju en förkärlek när författare tar ställning i sina böcker, både när det uttalat och när det är inbakat hos en karaktär eller dylikt. Detta är ju något av en konst att få till det riktigt bra. I denna bok är det fokus på ett högerextremt parti, som har ungefär samma utgångspunkt och åsikter som SD. Några karaktärer som dyker upp i boken är grundare av ett parti: Kunskapsdemokraterna. Dom har sammanfattningsvis lika vidriga och inhumana åsikter som SD. 
- och känslorna kring dessa åsikter skiner igenom i såväl karaktärernas egna åsikter, hur de porträtteras och i författarens språk. Jag är riktigt imponerad av detta. 
 
 
Jag tror nog att jag tycker att detta är den bästa i serien. Jag älskar att följa denna arbetsgrupp och jag är riktigt kär i Jidhoff. Om jag fick bestämma skulle det komma minst 10 till i serien! De olika morden flätas samman på ett smidigt och bra sätt + att det är spännande! Språket är lättsamt och en kommer in i boken direkt. Jag ger På sex meters djup fyra av fem palmer. 
 
 

min bästa vana

Publicerad 2016-11-02 09:00:00 i böcker,

En sak som jag alltid gör är att fota av böcker jag läser om och som jag känner att jag vill veta mer om eller läsa. För det finns inget mer irriternade än att glömma av sånt. Mina älsklingsscener på PS var när folk kom in och sa "Jag har hört om en helt fantastisk bok, den ska vara så himla bra. Men jag vet inte vad den heter eller vem som skrivit den. Men den kan vara blå! Eller grön?" osv. 
 
Och för att jag aldrig vill bli en sån person fotar jag alltid av böcker som kan hamna på att-läsa-listan. Den senaste skörden består av dessa:
 
Bara tre ord av Becky Albertalli som ges ut av Rabén & Sjögren. Handlar om en kille som vill komma ut som bög. 
Gryningspyromanen av David Widlund och Monica Walldén som ges ut av Hoi förlag. Behöver knappast beskriva den, men jag är så pepp på den!! 
Ta makten av Leone Milton som ges ut av Olika förlag. Olika förlag har jag älskat sen start <3 och jag har varit peppad på denna bok i flera år :)) 

Biblo<3

Publicerad 2016-10-27 17:29:00 i böcker,

Jag skulle bara svänga förbi och låna Glappet till Filip, men ville aldrig gå därifrån. Jag hade liksom glömt hur jävla mysigt och fint biblo är? Hos oss i Högdalen var det fullt hus! En farbror som hade högläsning i barnhörnan, folk som pluggar, folk som sitter och läser + så jävla fin personal. :)))

Och jag hittade sex böcker som jag vill läsa på en gång. Eller Ramqvist måste jag bara läsa för att jag läst Flickvännen. Som jag hatade. Så tvåan kanske är bättre?!

Jag kom även på mig själv med att bli rörd över biblo? Jag kan låna hem böcker, helt gratis!! Och det finns så stort utbud. Nu hängde jag mest på ung-avdelningen, men det var väldgit uppdaterat. Måste hänga på biblo mer! 

- samt avboka alla planer framöver för att läsa :))

 
 

allt som blir kvar

Publicerad 2016-10-19 09:00:00 i böcker, girls <3,

Det här var en av böckerna som sålde slut helt på årets bokmässa, mäktigt. Det är Allt som blir kvar av Sandra Beijer och den ges ut av Natur & Kultur. Jag har även läst debutromanen Det handlar om dig samt har Beijers blogg som spinning-underhållning. Vilket innebär att jag vill läsa den regelbundet och gör det främst när jag spinnar. 
 
Boken är en ganska kort historia på 206 sidor om Matilda som blir dumpad av sin kille i juli. Det kom från ingenstans och Matilda trillar ner i ett hål av mörker. Eller inte bara mörker. Hon får feber, frossa, blir sjuk, svimmar, kräks och kan inte äta - för att hon blivit dumpad av de hon trodde var sitt livs kärlek. Jag har nog aldrig läst om någon som blir så jävla dålig efter ett break up? 
 
I alla fall, vid Matildas sida finns Miron och Simon. Och Agnes. Men det är Miron som ska se till att Matilda överlever och hon får 30 dagar på sig, sen ska hon vara glad igen. Dom gör upp olika mål som ska bockas av på 30 dagar, som att festa, åka bil utan mål, resa utomlands osv. Det Matilda främst gör är att supa skallen i bitar, kräkas på sitt jobb på Pressbyrån och vara svag. För vem är hon egentligen utan Oliver vid sin sida? 
 
 
Det finns en familj också. En mamma som Matilda har en ganska märklig relation till? Eller som läsare förstod jag att deras relation är kall och konstlad. Mamman verkar mest vara trött och besviken över att Matilda jobbar på Pressbyran och blir hemsläpad varje gång hon är för full. Matilda har även en lillebror och en styvpappa, mer än så får en inte veta. 
 
 
Jag vet inte vad jag känner för den här boken. Jag känner ca noll för karaktären Matilda. Jag kan liksom inte känna igen mig i att bli så sjuk för att en kille gjort slut? Så att jag skulle kräkas, svimma, få feber och lalla runt i destruktivt skimmer i en månad? För en kille? Ja, jag har blivit hjärtekrossad och legat vaken om nätterna pga ångest, knullat runt med fel personer, druckit mig redlös och velat dö av sorg. Men inte på det extrema sättet som Matilda känner? Jag tyckte liksom ganska illa om Matilda som person. Dels för hur hon reagerar på att bli dumpad, dels för hennes förväntningar på omvärlden. Som att hela världen ska finnas där för henne? Vilket dom också gör? Men det räcker inte. 
- dessutom var slutscenen så jävla märklig. Tanken är väl att den ska bli en spännande twist? Men det som hände i den scenen hade en inte fått några hintar om, så det kändes bara onödligt och gav ingenting. 
 
Men det är språket som räddar allt, som får mig att vilja läsa vidare. Beijer kan ju trolla med ord. Det som blir kvar får 2 av 5 palmer. 

Brorsan är kung!

Publicerad 2016-10-16 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag läste ut denna ljuvliga bok på några timmar, och det är nog den viktigaste boken som getts ut under 2016? Brorsan är kung! är skriven av Jenny Jägerfeld och ges ut på Rabén & Sjögren
 
Tidigare har jag läst Hål i huvudet och Här ligger jag och blöder av Jägerfeld, och det är ganska fascinerande att böckerna inte liknar varandra. Det är ju ändå en och samma författare! Men språket är olika, karaktärerna är vitt skilda och handlingarna liknar inte varandra på något sätt. Det är inte många författare som lyckas med det. 
 
 
Den här boken handlar om Måns som följer med sin mamma från Stockholm till Malmö. Hon ska jobba och Måns har ändå sommarlov. Det blir som en nystart för Måns. Ingen vet vem han är. Tills han råkar träffa Mikkel med sin bräda - och dom blir snabbt bästa kompisar. Dom skejtar, hänger runt i Malmö, njuter av sommaren och har sådär roligt en kan ha när sommaren pågår i en evighet och en precis funnit varandra.
 
I Malmö får Måns chansen att vara sig själv, fullt ut. Men en dag hittar Mikkel Måns gamla pass, och får veta att Måns tidigare varit döpt till något annat. Måns har även en pappa som inte vill tro på Måns när han förklarar att han är en kille. Och hans farmor tror att "det bara är en fas". Men Måns känner ju sig själv bäst. 
 
Och det vet vi ju redan, ingen annan kan bestämma över hur en själv känner och identifierar sig. Det gäller såväl könsidentitet och sexualitet. 
 
Denna bok var helt fantastisk! Att få följa Måns när han blir bästis med Mikkel, hur hans tankar går kring hans korkade pappa och farmor som först inte fattar någonting, och samtidigt få veta mer om hans uppväxt och hur han resonerar kring sin identitet.  Det är så jävla snyggt skrivet. Det är verklighetstroget, ärligt och fint. Självklart gör det ont i en också, vilket gör det hela ännu mer verklighetstroget. 
 
Jag skulle så gärna vilja att denna bok blev obligatorisk för kids på mellanstadiet. Kids behöver den här infon om könsidentitet och trans, och den skulle fungera så bra som diskussionsunderlag. Boken skulle även bli en bra tv-serie. <333 Brorsan är kung! får fyra av fem palmer! 
 

En väktares bekännelser

Publicerad 2016-10-12 09:00:00 i böcker, girls <3,

Åh! En väktares bekännelser av Elin Säfström är en riktig pärla! Den ges ut av Lilla Piratförlaget/gilla böcker och jag köpte den på bokmässan. Tanken är att jag, Madde och Ernst ska ha den som bokklubbsbok :))) 
 
Som en kan ana av omslaget handlar den om troll, tomtar och små magiska väsen. Huvudrollsinnehavaren är femtonåriga Tilda som är väktare. Det innebär att hon tillsammans med sin mormor tar hand om främst Stockholm och Sverige, och har som huvuduppgift att dessa varelser inte blir sedda av människor. Eftersom det finns tomtar, troll, älvor, skogsrå och magiska väsen överallt - är det ett arbete som sker regelbundet. 
 
Förutom sin mormor har hon hunden/magiska djuret Dumpe till sin hjälp. Hennes pappa har tagit livet av sig, men förutom mormor finns även en mamma som konstant knaprar tabletter och Dumle samt en bästa kompis. Men varken mamman eller bästisen får veta någonting alls. Jobbet som väktare är något som Tilda och mormor måste sköta med största diskretion. Allt måste ske försiktigt samtidigt som relationerna mellan människor och magiska väsen hålls väl.
 
Mitt i allt börjar barn och vuxna mystiskt försvinna. Dessutom måste mormor iväg till Norrland för ett uppdrag - så Tilda måste klara av allt själv. Samtidigt som det börjat en ny tjej i klassen, hennes bästa kompis kräver uppmärksamhet och Tilda dessutom är kär i Hakim i klassen. Och saknaden efter pappa har växt till något större och Tilda vill förstå varför han bara tog livet av sig. Ett så kallat "vanligt tonårsliv" mixas samman med uppdrag som innefattar troll, jordvättar, skogsrå, älvor osv.
- och det är bokstavligen helt magiskt! Jag älskar Tilda! Jag älskar att läsa om nordiska väsen i modern Stockholmsmiljö. Det är riktigt riktigt bra att läsa om troll som hänger på Stureplan, älvor som dansar i Vasaparken och jordvättar som flyttar in på skolan. 
 
Jag blev helt fängslad av denna historia! Jag vill läsa mer om Tilda och mer om magiska väsen. En väktares bekännelser får fyra av fem palmer. 
 
 
Bilden föreställer författaren Elin Säfström och är tagen av Ola Kjelbye. Snodd här

Läser just nu

Publicerad 2016-10-09 09:00:14 i böcker,

Jag håller som alltid på med flera böcker åt gången och denna förmiddag sitter jag hos Björn Axén som hårmodell, så jag hinner slå ihjäl tid med dessa raringar.

1) En väktares bekännelser av Elin Säfström. Den är så jävla fin och rolig. Och jag hinner nog läsa klart den idag = recension kommer på ons.

2) Flickorna av Emma Cline. Jag har inte fastnat helt ännu. Men jag hoppas att jag faller pladask snart. Jag har precis joinat en bokklubb, och den boken är först ut!

Oktober är den kallaste månaden

Publicerad 2016-10-05 09:00:00 i böcker,

 
Ok, denna bok berätta CC om när jag jobbade kvar på PS. Han var inne en tidig morgon och signerade en av hans böcker som precis kommit i pocket. Han drog storyn och jag föll direkt. Men blev också lite nervös? Jag vet inte hur jag ska formulera det rätt, men det kan lätt bli fel när en skriver om något en själv inte upplevt/har erfarenhet av. Genus är ofta en sådan sak och det kan lätt bli överdrivet/uppblåst/upphuckat. 
 
Oktober är den kallaste månaden och är skriven av fantastiska Christoffer Carlsson, den ges ut av Gilla böcker/Lilla Piratförlaget
 
Så vad har vi? Vega som är 16 år gammal, en storebror som är försvunnen och en polis som letar efter brorsan. Det finns även en mamma som är måttligt intresserad. Inledningsvis är det intressant att läsa ur Vegas perspektiv om platserna hon befinner sig på. Hon bor inte i en storstad, inte ens i en stad, utan något slags samhälle där alla är mer eller mindre ökända. Men det finns ingen längtan eller avund till en större stad eller mer människor, utan som att det snarare är andra bebyggelser som tänkt fel. Jag som är uppväxt i Stockholm gillade verkligen detta perspektiv, för det är sällan karaktärer inte vill bort eller inåt till någon slags stad.
 
Eftersom brorsan är försvunnen försöker Vega hitta honom innan polisen gör det. Samt försöker ta reda på varför han är borta och varför polisen vill få tag på honom. På en plats där alla känner alla, ser allt, hör allt och rykten sprids, är det ganska svårt att göra något diskret. Det är sällan som hemligheter hålls eller för den delen som människor berättar hela historier. Ni fattar stämningen va? Själva storyn om hur hemligheter kommer fram, hur dåtid och nutid flätas samman och andra deckar-grejer skippar jag. Jag kommer bara försäga mig om jag skriver om det. Men givetvis var det flera vändningar och sidospår som var snyggt placerade. 
 
Men det där jag var nervös om, det var helt i onödan. CC bemästrar allt som har med Vega fantastiskt. Jag gillade slutna, envisa och fina Vega väldigt mycket. Även tankarna och handlingarna som sker mellan syskonparet. Det är mycket en kan tänkas göra för ett syskon och deras syskonrelation beskrivs fint. Vega känns varken överdriven eller för mycket, utan realistisk. 
 
Det fanns en sak som jag störde mig på, och det var att det inte fanns något spår av kondom under alla sexscener, vilket var många. Men det är ju för att jag är yrkesskadad, haha! Jag vill ju så gärna att det skrivs in en kondom eller så, men det uteblev. Fast vi diskuterade detta och kom fram till att Vega inte var typen som tänkte steget längre när hon var kåt. För visst kan det vara så, när kroppen är kåt och en bara vill ligga så kan det vara svårt att tänka på säkrare sex. Även om jag skulle önska att alla tänkte på det :)))) 
 
Men när vi ändå är inne på sexscenerna - jisses! Det finns en del sexscener och dom är riktigt, riktigt bra. Jag tror det är på sidan 129 som begreppet "att falla" används för en orgasm, och det kan så lätt bli klyschigt och pinsamt. Men på det sätt som CC använder det är perfekt! Det är ganska sällan jag läser sexscener som är bra, där kåtheten, kroppar, lusten och alla känslor får plats - CC lyckas. Riktigt bra dessutom. 
 
Oktober är den kallaste månaden får fem av fem palmer. 
Bilden är tagen av Ulrica Zwenger och är snodd här

Stanna

Publicerad 2016-10-02 09:00:00 i böcker, girls <3,

Jag har suktat efter denna bok så himla länge! Jag följer Flora Wiströms blogg dagligen sen några år tillbaka, språket är fantastiskt och det är en blogg alla borde läsa. Vi stod och kikade på present till mini-mini-E när jag såg Wiström stå och signera på bokmässan. Stanna är Flora Wiströms debutroman och ges ut på Bonnier Carlsen
 
Varje kapitel är mellan 1-5 sidor långa, något som jag verkligen gillar. Det är inte alla som kan hantera sådär korta kapitel, men Wiström kan det galant. Boken handlar om Ester som arbetar i ett bokantikvariat, bor på söder med sin bästa kompis Hanin och minglar runt som en lätt gör några år efter gymnasiet. Livet ska "börja" och fyllas på med utbildning, "riktiga" jobb och kanske partners. För många kan detta vara en stress, som att livet bara är på paus. 
- livet i bokhandeln består av dammiga böcker, en kass chef och dålig lön. Men även en härlig och återkommande kund Lotta, som har bra boksmak och är snäll. Jag kunde verkligen känna igen mig i scenerna i bokhandeln efter min tid på PS. 
 
Livet får sig en knuff när Eli kliver in i butiken och de blir sen ett par. Som så många andra blir Ester uppslukad av den nya relationen - vilket en lätt blir. En ska lära känna en helt ny person, ligga i alla positioner som finns, veta allt om barndomen/favoritgodis/bästa stället för en kyss osv. Det beskrivs bra hur den nya relationen krockar med vänskapen till Hanin. Och Hanin - jag gillar verkligen henne! Om det blir en till bok med gänget vill jag ha Hanin som huvudroll. Jag vill veta varför hon inte är sams med sin mamma, vad hon drömmer om och vad hon vill göra av sitt liv. Jag hade nog velat ha lite mer av Hanin, även om deras relation får fint och bra utrymme i boken. <3 
 
Lotta visar sig vara Elis mamma, som blir allvarligt sjuk. Så från att vara nykär och hantera allt vad det innebär, blir Ester nu en person som måste finnas där för Elis skull och även för Lotta. 
- min första tanke var "tack gode gud att det inte var cancer, för det hade jag inte pallat läsa". Lottas sjukdomsförloppet och hur det påverkar hennes utseende, Elis mående, Esters reaktioner och hela familjens känslor är så jävla bra beskrivet. Det var flera meningar som var extremt starka och kändes i magen. 
 
Att läsa en bok där huvudkaraktären är någon som är anhörig till en som blir sjuk, fast ändå inte helt, var häftigt och starkt. Jag har tidigare läst böcker där det är ett barn eller partner som är huvudkaraktär, men nu var det ju partner till en son till sjuk som var i fokus. Och det påminner lite om När hundarna kommer, där fokus är på anhörig till en som begått brott, om ni hänger med? Jäkligt intressant och jävligt bra porträtterat. 
 
Jag kunde även känna igen mig i Eli och det var nog inte så lämpligt att läsa den så nära inpå pappas dödsdag, men men. Jag kom på mig själv att vara glad över att jag inte var ihop med någon under hans sista sjukdomstid. Det var en ganska obehaglig känsla. 
 
Oavsett vad en har för erfarenheter kan en tycka om denna bok. Det är en kärleksbeskrivning till Stockholms gator och till vänskapen. Beskrivningarna av förälskelse, kärlek, sorg, ilska och uppgivenhet är magiska! Spring till närmaste biblo och låna den. Stanna får fem av fem palmer. 
 
Bilden är tagen av fotograf Thron Ullberg och är snodd härifrån

Leona - tärningen är kastad

Publicerad 2016-09-28 09:00:00 i böcker, girls <3,

Bilden föreställer Jenny Rogneby, fotograft Mikael Eriksson och är snodd här.
 
Wow! Jag minns att jag plockade hem den här ur recensionsex på gamla jobbet, och nu har jag äntligen läst ut den! Leona - tärningen är kastad är skriven av Jenny Rogneby. Jag tror att jag hade en ganska klar bild av hur boken skulle vara. Skriven av en kriminolog, utbildad polis och med en kvinna i huvudrollen. Men jag hade fel, ganska mycket fel.

Leona Lindberg är brottsutredare vid roteln för grova brott hos Citypolisen och får ta hand om ett fall som väckt mycket uppmärksamhet. En liten, naken, blodig flicka går in på en bank, spelar upp ett meddelande och kommer därifrån med väldigt mycket pengar. Flera liknande fall sker och utredning går långsamt framåt. Leona jobbar helst enskilt och är en ganska störig karaktär. Jag var ett dag rädd att karaktären skulle kännas överdriven, för det är mycket starka inslag som ska få plats i en och samma kropp.

Leona kommer från en strikt uppväxt med inslag av misshandel. Föräldrarna hyllar de två bröderna som gör allt rätt, medan Leona lyckats göra alla fel som gått att göra. Detta kan ju phucka upp vem som helst. Så förutom en trasig bakgrund, förstår hon inte riktigt normerna gällande relationer. Det gäller flera slags relationer, som till sina kollegor som hon helst inte vill samarbeta med. Sin man som hon inte riktigt trivs i. Tvåsamhetsnormen är vi ju så vana vid och kan utantill som treåringar, men alla mår inte bra i sådana relationer. Det blir ingen djupare analys av detta, men det blir tydligt att Leona gift sig med en man för att det förväntas av henne. Detsamma gäller barnen. Som hon älskar mer än hon egentligen kan förstå.

Det är mycket som krockar för Leona, drömmarna om hur livet ska vara och det liv hon lever. Hur familjeliv ska vara något för alla men som egentligen inte passar så bra. Eller andra handlingar som sker/måste ske för att nå dit hon vill.

 

Jag gillade Leona väldigt mycket och historien är riktigt, riktigt bra. Det går inte att beskriva så mycket mer än själva grundstommen i brottet, för då avslöjar jag bara. Men det är mycket oväntat som sker och jag hade stundtals inte koll på något alls. Det är snyggt att få till det. Ofta brukar en ju kunna ana vissa händelser, se något mönster eller gissa sig fram – men i denna bok blev jag bortdribblad gång på gång.

Jag rekommenderar denna bok till alla som vill bli utmanade i sitt tänkande. Som inte bara vill ha en random pusseldeckare, utan som vill bli borttappad och inte fatta exakt allt. Men samtidigt läsa en bok med riktigt bra språk. Jag är redan pepp på fortsättningen.

 

Leona – tärningen är kastad får fyra av fem palmer. 

Årets skörd!

Publicerad 2016-09-26 21:56:20 i böcker,

Planen var att jag bara skulle köpa en handfull böcker, jag hade en liten lista som jag hade tänkt bocka av. Och sen hittade jag ungefär tjugo böcker till :))))

Titta vilka raringar som har fått flytta in hos oss! Det är uppdelat i fakta, roman (nedre raden är hbtq!), deckare, serier och böcker där personerna är unga <33

Jag är så nöjd med hela högen, det kommer vara värt att äta linsgryta i flera veckor framöver :))

Mot bokmässan

Publicerad 2016-09-24 07:59:56 i böcker,

Från Helsingfors till bokmässan i Göteborg! Jag tror det är mitt tolfte år på mässan? Det ska bli så jävla roligt!! Det är jag, Ernst och Madde som bilar ner :)))) Det kommer bli ett dygn maxat med mingel, böcker och häng med fina människor. Jag blir typ pirrig när jag tänker på att kliva in i mässhallen igen, se alla miljarder böcker, springa in i folk en känner och bara njuta av stämningen!! Iihhh!! Bokmässan, snart ses vi igen <33

Skarven

Publicerad 2016-09-18 09:00:00 i böcker, girls <3,

 
Jag hittade denna pärla under sista kvällen på Stockholm Pride! Det är fantastiska Sara Lövestam som skrivit Skarven, en bok för kids mellan 9-12. Jag kände direkt att det där med åldern var lite onödligt, jag var fast efter någon sida. Och vid vissa scener upplevde jag samma känsla som när jag var liten, att jag var lite för nervös för att våga byta blad, samtidigt som jag längtade efter att läsa vidare. Jag minns inte när jag senast kände så?
 
Bokens tre huvudkaraktärer är Johanna som alla kallar Johan, Ludde som har Sherlock Holmes som idol och Olivia som knappt får göra någonting för sina föräldrar. Johanna och Ludde känner varandra sedan tidigare, Olivia kommer in i deras gäng av en ren slump. Till en början kanske en tror att detta bara är som vilken deckare för personer i åldern 9-12 år, men så är det inte. Kidsen ska försöka lösa ett fall med en person som hittades död för några år sedan, vilket kan vara huvudstoryn enligt många. Jag föll istället för de tre karaktärerna och ville bli kompis med alla tre. 
 
Olivia är på ön för första gången, har föräldrar som vill vakta varje steg och det kommer snart fram att det även funnits ett syskon. Kombinationen av att Olivia jämt blir överbeskyddad och kommer från en rik bakgrund gör att hon kan uppfattas som snobbig? Men jag gillade Oliva allra mest. Hon växer för varje sida och är en ljuvlig person. Dessutom vävs bakgrunden till föräldrarnas oro in och fram växer ännu en sido-historia som var fin och sorglig.  
 
Fast jag föll även för Ludde och Johanna också. Jag tror nog att en kan känna igen sig i alla tre, beroende på bakgrund och erfarenheter. Ganska snabbt förstår en som läsare att Johanna blir läst och sedd som en Johan. Fast alla andra har ju fel, Johanna vet ju bäst själv. Alla delar som rör Johannas transition inklusive våga berätta för sina vänner, hur familjen pratar om/till henne och alla känslor hon går runt med, är så hjärtskärande. Och så jävla bra och viktiga. Jag läste ut boken på ett tåg mellan Lissabon och Gouveia, och storbölade högt under slutscenen. Jag vill ju beskriva mer, men då avslöjar jag för mycket. Det är nog första gången jag läser om någon så ung? Otroligt viktigt för kids att ta del av. 
 
Jag rekommenderar Skarven till alla kids mellan 7-100 (beroende på hur mörkrädd en är som 7 år såklart.), jag blev själv rädd flera gånger... Men det är nog för att jag har sjukt bra fantasi + Lövestams förmåga att beskriva alla platser. Karaktärerna är fantastiska, trans-delarna är otroligt viktiga och det är en lagom läskig historia. Jag ger Skarven fem av fem palmer. <3
 
Sara Lövestam är tredje personen från vänster med ljuvliga regnbågsstrumpor. Sen är resten några av deltagarna från Flatkollot i Sitges <3 Bilden togs under Pride efter min och Suzanns fitt-föreläsning! 

Babyshower och bok-skatt

Publicerad 2016-09-15 13:50:37 i böcker, party-larty,

I går hade vi en andra babyshower för Phia och bebisen. Det är så himla mysigt att prata om Lill-klumpen och spå i hur den kan bli, se ut och hur den kommer vara <3 Vi hann även med att prata om vad vi samlade på som barn, hur syskon kan vara mot varandra och graviditeter.

Även fast jag inte blev firad fick jag en present från Jessica på Leopard - en Henning Mankell-box. Det är utgåva 29 av 100 som Henning signerade. Jag började på första boken direkt. Även fast jag jobbat en del med Henning och Leopard har jag inte läst allt av Henning. Så det ska bli fint att läsa serien nu.

Störst av allt

Publicerad 2016-09-14 09:00:00 i böcker, girls <3,

För ett tag sen läste jag ut Störst av allt som är skriven av Malin Persson Giolito. Den ges ut av Wahlström & Widstrand. Jag har tidigare läst Bortom varje rimligt tvivel, och det är bland det bästa jag någonsin läst. Så en kan säga att jag var minst sagt peppad på denna bok. 
 
Boken handlar om Maja. Maja går på ett gymnasie på Djursholm och sitter häktad för en skolskjutning. TIllsammans med sin pojkvän Sebastian har en lärare och flera elever blivit skjutna. Vi får följa Maja som häktad och under hela rättegången. Maja och Sebastian kommer från väldigt rika familjer, Sebastians pappa är en av Sveriges rikaste. Förutom att pappan är orimligt rik, har han förkastat sin son fullständigt. Sebastian gör allt för att roa sig, vilket innebär att skolka, supa, knarka, ordna fester och bete sig allmänt svinigt. Maja som är väluppfostrad ställer upp vid hans sida dag ut och dag in. 
 
Just skolskjutningar var något jag grottade ner mig i under krim-tiden, och detta fiktiva fall är det enda jag känner till där en tjej är en aktiv person. Jag minns en feministisk artikel som menade att den stora gemensamma nämnaren som gäller för samtliga skolskyttar är att de är män. 
- men i alla fall. Boken handlar om Maja som sitter häktad för minst två mord och planering av aktionen. 
 
Jag kan inte förneka det, jag är fascinerad av Maja genomgående. Hur hon mår, hur hon känner, hur hon fortsätter att kämpa för Sebastian fastän hon inte längre vill. Att följa hennes tanker under rättegången, när hon är häktad och inte kan sova. Jag kan inte få nog av Majas resonemang. Kanske för att jag aldrig fått ta del av en tjejs tankar som även begått en kriminell handling. Förmodligen för att kvinnor och tjejer sällan framställs som aktiva vid brottsliga handlingar. Det finns nästan alltid förklaringar gällande varför en kvinna mördar/misshandlar/rånar/planerar brott. Ofta kopplat till psykiska svagheter, mentala sjukdomar, hämnd eller självförsvar. Men att en kvinna aktivt vill skada eller döda någon, det sker sällan.
 
 Boken är lång, nästan 400 sidor. Men jag tröttnade inte för en sekund. Jag ville bara veta mer om Maja, Sebastian, varför dom ville döda och hur deras relationer var till vänner och familj. Jag ville försöka förstå Maja, även om det aldrig riktigt gick. Jag rekommenderar boken till alla som gillar deckare, som tycker om bra språk och speciellt du som läst någon poäng kriminologi eller genusvetenskap. 
 
Störst av allt får givetvis fem av fem palmer. 
Fotot är lånat från Wahlström & Widstrands hemsida och det är Anna-Lena Ahlström som är fotograf. 

Om

Min profilbild

Caro Wikbro Carlén

jag arbetar som sexualupplysare och har huvudfokus hivprevention och säkrare sex. förutom det gillar jag att läsa, feminism, hångla med min donna, mina queens, New York, att äta, vettiga serier, genus, att resa och att diskutera. och det är ungefär det jag bloggar om.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela