jag skriver mest om böcker, vår unge Harry och våra äventyr. förutom det skriver jag en del om min roman, om att skriva och våra få stunder av egentid.
Fan, helvetes jävla cp! Hade provet idag, jag hade pluggat som ett as, kunde verkligen hur mycket som helst och var hur säker som helst på min sak. Jag var glad under hela provet över att jag verkligen hade lärt mig så mycket mer sen förra gången. Nu var jag mer säker och blev glad varje gång jag inte tvekade över en fråga. När jag väll tryckte på knappen för klar, så la jag händerna över ögonen och vägrade kisa. Jag blev fem år som blundade framför Emil i Lönneberga, har ingen aning om vad människorna bredvid mig tänkte, men det spelar ingen roll nu. Jag fick 2 jävla cppoäng under gränsen. Har aldrig känts så tungt att ta emot ett ig, inte för att det blivit överdrivet många under åren, men en del har man ju samlat på sig, och det här var fan den värsta hitills. Det värsta är att jag hade föreställt mig hur jag skulle hoppa högt såfort dörren slog igen bakom mig, lite som dom gör i American Idol, folk skulle applådera och livet skulle vara fyllt av solsken. Men nehepp, det är lite mer cpgrått och regnmål nu. Ingen av mina amuletter funkade, jag hade på mig ganska många idag, men helt i onödan. Fan också!
Jag grät, tårarna rann och jag satte mig i en rabatt utanför vägverket, smsade pluttis och grät ännu mer. Fick spindelögonfransar och livet kändes helt åt helvete. Var tvungen att gå tillbaka till jobbet, där alla var lika snälla som vanligt. Chefen pratade lite med mig och det kändes bättre.
Men nu, helt jävla hopplöst. Jag ger upp! Det är fan ingen ide, jag kan ju inte lära mig den här jävla skiten. Det vill inte fastna. Så jag ger upp. Är bara arg, ledsen och förstörd. Fan att jag ska vara så jävla sämst. Dessutom är alla jävla cptider slut i hela sverige, hade en liten chans, men den försvann på bokstavligen 5sekunder. Det finns två tider kvar i det här jävla cplandet! Luleå och Östersund, så det verkar ju troligt. En är imorrn bitti och den andra på fredag, så det var ju lyckat. Jag hatar att vara sämst på något, och nu har jag verkligen hittat min grej att vara sämst på. Har aldrig känts så dåligt efter ett misslyckande. Hatar mig själv för att jag är sämst på något.
Nästa gång tar du det Caro jag loooovar :)