jag, elak?
Ett exempel, jag går aldrig mot rött om det är inte en person bredvid mig som går närmast bilarna, på så sätt träffas den personen först utifall det skulle komma en bil! - är jag elak, eller bara uträknande?!
Ett annat exempel: jag är alltid den som skrattar om någon ramlar, gör illa sig eller spiller! Varför? En reflex som bara sker utan att jag tänker på det!
Ett tredje exempel: Igår var jag ju med älsklingen hela dagen, och vi roade oss bland annat med en liten spindeljakt, eftersom vi på söndagen hittade inte mindre än två monsterstora spindlar, och då min älskling är fullkomligt livrädd och panikångestsymptom pga av dessa, så letade vi efter fler så att dom inte skulle komma krypandes när som helst. Och som den stöttande flickvännen jag är så höll jag på att garva ihjäl mig medan jag dödade dom!
Även fast det inte är meningen, så skrattar jag livet ur mig när andra är rädda! Det är likadant när jag och Natti är ute o flyger, jag har träningsverk i kroppen dagarna efter bara för att jag skrattar konstant under flera timmar!
Slutsats av detta, jag är nog elak, fastän jag inte menar det. Så hur gör man något åt det, när man gör det utan att man ens tänker på det. Det bara sker! Måste nog arbeta lite på det där, vill ju inte framstå som värsta känslokalla monstret.
puss puss//en lycklig caro<3