jag skriver mest om böcker, vår unge Harry och våra äventyr. förutom det skriver jag en del om min roman, om att skriva och våra få stunder av egentid.
jag kan inte denna afton undra över; hur jävla mycket skit får hända en och samma människa på en och samma gång? Det känns som att det går inte en dag utan att något dåligt händer, antingen direkt mig, eller indirekt via mina nära. Och det är inte bara småpotatis och något som går att lösa över en kopp kaffe, vi pratar skit och helvete på prispallsnivå, sånna där saker som drabbar andra och man undrar, hur klarar dom sig? Jo, det vet man när man själv sitter i den sitsen och helvete efter helvete bara drabbar en. Men nu börjar det bli för mycket, och jag vet att jag har sagt det efter varje ny grej, men nu har det dragits till den gräns då tom jag vill ge upp och kasta in handduken. Sker det en sak till på den nivån, så vet jag helt ärligt inte vad jag tar mig till. Då ger jag nog upp livet, eller så är det snarare livet som ger upp mig.
Vad fin sida du har nu!!! <3
Men varför har himlen trillat in??! Vad nu?