när musik blir till ett hån.

Gaah, jag blir så jävla galen på mig själv. Har roat mig i några timmar med att rensa rum efter rum på gamla tidningar, påsar och allmäna små högar med skräp, känns bra och befriande på något sätt att bara tömma och rensa ut.
 Till detta lyssnade jag på radio på hög volym, frid och fröjd och jag sjöng med på hög volym, tills låten med stort L kommer. På en sekund fryser mitt tidningsrensande till is, jag dras tillbaka i gamla minnen och tillåter mig själv att sörja för tre minuter. - Ända tills jag blir förbannad på mig själv över att jag låter mig påverkas över en liten jävla futtig låt! Istället blir jag bitter och arg över det jag en gång såg som en av världens vackraste låtar, med text som smekte mitt hjärta, till att idag ha bytts ut mot en låt som klingar äckligt falskt och en text som hånar allt vad mina minnen innebär. - phuuuuuck!

När slutar kroppen, hjärtat, hjärnan och alla känslor vara konstant på helspänn, med radarn påslagen redo att reagera på minsta lilla skitgrej? Nej, en stooor rensning är snart på intågande, med allt vad det innebär.
Sex osv.
0 kommentarer