när ska det komma en lugn dag?!
Jag vet helt ärligt inte vad jag ska ta vägen, den senaste månaden har varit rent ut sagt helvetisk och det har hänt något nytt jävla helvete varje dag. Inget kan liksom förvåna mig längre, utan saker efter saker bara sker och det går bara mer åt helvete för var minut som går, och man kan inte göra annat än att stå brevid, se explosionen och hoppas på att man överlever! Iofs måste jag medge att en liten smula från tårtan har vänts till det positiva, tacka gudarna för det, men utöver det så nej, inget kan längre göra mig förvånad. Skulle ett världskrig ske i morgon är jag inte ens säker på om jag skulle lyfta på ena ögonbrynet.
Tänk om jag har blivit en mänsklig jinx? Det känns som att det bara sker helvete och olyckor överallt i min närhet, och människor jag bär omkring i hjärtat råkar ut för det ena värre än det andra. Människor jag bara vill bädda in i bomull, och sköta om så att inget ont ska ske dom!<3
Just nu känns det som att jag skulle behöva en egen ö, en glassbar, en stor hög med böcker och ingen kommunikation med någon annan levande varelse. Möjligen om jag tog med mig Bertil till ön, och pratade lite med honom, men utöver det - nada communicaciones!
Missförstå mig rätt älskade sötisar, men det ska bli så jäkla skönt att resa bort på onsdag. Iofs så blir jag inte borta mer än fem dagar, men under dessa dagar kommer min hjärna endast fokusera på böcker och mat! Och det ska bli så underbart att låta hjärnan slappna av och bara köra på!