jag skriver mest om böcker, vår unge Harry och våra äventyr. förutom det skriver jag en del om min roman, om att skriva och våra få stunder av egentid.
Är det bara jag som tycker att nutidens teknik kan vara väldigt sorglig och överdriven, och blir lite illa till mods när man tänker på det? Nästa gång du saknar någon, tänk efter på hur många gånger du nöjt dig med att bara skicka ett sms eller ett meddelande på msn, det känns som vi tar varandra för givet lite för mycket ibland. Tekniken har tagit över helt och vanliga samtal sker allt mer sällan. Förståligt om man är på varsin sida av jorden, men resten av tiden då? Hur ofta tar vi oss egentligen tiden till att prata, träffa och berätta vad vi känner för dom vi bryr oss lite extra om?