två halvor blir inte en hel.
När en är mitt uppe i en relation så finns det inget annat än du och den andra personen, allt som existerar är ni två, vad ni två ska göra, vad ni tänker, hur ni mår och att era hjärtan slår som ett.
- det är en fantastisk jävla häftig upplevelse, magiskt och otroligt mäktigt.
Men det är samtidigt så jävla viktigt att du inte tappar bort sig själv mitt i allt kärleksbubbel. Du är fortfarande den viktigaste personen i ditt liv! Det kommer aldrig funka i längden om du lägger all din energi på en annan person, och du kan inte heller intala dig att det var den andra personen som gjorde dig till ditt mest fantastiska jag, för vem var du innan då?
Det är inte meningen att låta som en bitter singel, och inte heller att en inte ska vara lycklig med en annan - för det är ungefär det bästa som finns i hela världen! Men när en person börjar försumma sina vänner, familj, livet - enbart för en annan människa, det är då det börjar bli läskigt. En kan inte hänga upp hela sitt liv på bara en person.
ps. jag har gjort det, och jag vet inte ens vem jag själv var när jag var med honom. Jag har läst igenom mina gamla inlägg här och min dagbok - och allt var bara om honom. Jag fanns inte i mitt eget liv om ni förstår hur jag menar? Sen när det tog slut, ja vem var jag då? Vad hade jag då? Naddi sa att under den första tiden var jag som en apatisk, vilket jag var.