sexualupplysare och bokälskare

Kärleken tar slut och man går åt skilda håll. Men vad händer sen då, när det inte blev ett lyckligt slut och man istället ska fortsätta sina liv på varsitt håll. Hur stor del ska man vara i varandras liv efter att det tagit slut?
Att det tar tag innan hjärtat läker, känslorna dör och tårar sluta rinna, allt sånt är jag väl medveten om. Men det jag vill lägga fokusen på - är hur stor plats ska man låta sitt ex få ta i sitt nya liv?

Jag träffade en tjej härom helgen, som var helt knäckt över att hennes kärleks exflickvän vägrade gå vidare och bokstavligen trakasserade dom båda. Hennes pojkvän och exet hade "delad vårdnad" om en bil, vilken självklart försvårade det hela, men detta hade tjejen accepterat - men exet gick ännu längre, och försökte på så många sätt som möjligt få den nya tjejen att förstå att mannen i fråga, fortfarande var kär i henne!
Att hans kärlek dött över ett år innan de gjorde slut ignorerade hon, och hon gick istället på den nya flickvännen och kom med de mest bisarra påhopp och anklagelser i hopp om att kunna skrämma bort henne.
- konstant och ständig terror fick tjejen ta emot medan pojkvännen försökte medla och vara snäll, till ingen nytta.

Självklart varierar det från kärlekshistoria till kärlekshistoria, men om vi utesluter att det inte varit någon otrohet, eller annat tråkigt - kärleken har bara dött och man har mer eller mindre vänskapligt bestämt att gå skilda vägar. Vad blir då nästa steg? Hur gör man då för att vara ett bra ex, och hur tacklar man sitt ex?

Kan vi inte bara dra slutsatsen att den kärlekshistoria man hade var ett kapitel, och att det kapitlet nu är slut. Nu börjar ett helt nytt kapitel, och att man gemensamt bestämmer hur det ser ut. Antingen kanske man inte ses alls på ett bra tag, eller man kanske hörs lite då och då, eller så kan man redan efter några veckor börja hänga igen och det känns bra för båda.


Men när msn, facebook, bloggar, gemensamma vänner och sms blir tävlingsredskap för att visa upp "sitt nya bättre jag", eller om relationen bara gör mer ont då det påminner om hur jäkla bra vänskap ni kan ha om ni båda försöker, och det ni har nu bara är en miniliten procentsats av det fina och roliga ni kan ha tillsammans, om de få hälsningsfraser ni utbyter bara gör ont istället för att glädja, för du vet att detta är bara en långsam skugga som snart är borta totalt - en skugga av den vänskap ni en gång haft.
- då finns det bara en sak kvar att göra, gör slut ännu en gång, men denna gång på vänskapen. Finns det något kvar så kommer det tas upp igen sen när båda är redo. Men att vara kvar i en exrelation bara för gammal vana, eller för att man verkligen vill ha kvar personen i sitt liv är bara slitsamt, smärtsamt och jobbigt. - och det är ju knappast den bild man vill ha av någon man stått allra närmast<3