hämnden är ljuv?!
Jag är vanligtvis en ganska snäll person, men när det kommer till kärlek, fin kärlek som tar slut och som sedan går vidare till elaka ord, kalla känslor och elakheter - då är jag för att hämnas!
Otrohet, dumhet, svek, brustna hjärtan - det finns många anledningar till att man gör det, medvetet orsaker lidande för en annan människa. Och jag kan inte alltid se så himla mycket fel med det.
Nu beror det ju självklart på vad man gör, utsätter en annan människa för eller smider för planer, allting är ju relativt. Men lite harmlöst repande på dvder, klippa sönder några tröjor, kanske repa lacken eller kissa i hans shampoo - varför inte?!
Så länge det inte innehåller misshandel, större förstörelse el dylikt, utan att man har det på en ganska låg nivå, så är det bra. Man får ut aggressioner, får avreagera sig på materiella ting men får fram ett agg och hat mot personen, och det känns oftast lite bättre efteråt och man har en historia att gå tillbaka till och fnissa åt!
- jag har själv hämnats, och jag skrattar fortfarande åt det när jag tänker på det. Jag känner såhär, kan en person inte uppföra sig efter att en fin kärlek tagit slut, då finns det inte heller något fel i en liten hämnd. Min bästa hämnd var att stänga ute en människa helt och hållet från hans sociala nät, som iofs var mitt sociala nät. Så när han dumpade mig blev han lämnad kvar, helt ensam. Och det känns fortfarande bra i min själ.
Vad tycker ni om att hämnas? Får man göra sånt? Är det bara psykon som gör detta? Eller kan det faktiskt vara ganska skönt att ge tillbaka lite?! Tell me!