jag skriver mest om böcker, vår unge Harry och våra äventyr. förutom det skriver jag en del om min roman, om att skriva och våra få stunder av egentid.
Jag tycker det är så mysigt att man tom i sömnen kan märka på vem som har någon kär och utläsa detta på sättet de sover. Har märkt det på både syrran och natti, att de liksom i sitt kroppspråk är vana vid att ha någon nära, någon att hålla om - och sånt är så jävla fint!
Hur fint är det inte att kärleken är så pass fantastisk att det tom påverkar hur kroppen uppför sig i sömnen? Jag blir fan helt rörd utav det<3
ps. vilket borde göra att jag också har det, jag menar jag har ju Copacabana!
Men det är fan sant! Kroppen är van vid att ha någon nära sig när man sover!!! Man vänjer sig fort vid det! Helt galet - men jag lovar - Det är sant!!!
Copacabana är fin han!
Men det är fan sant! Kroppen är van vid att ha någon nära sig när man sover!!! Man vänjer sig fort vid det! Helt galet - men jag lovar - Det är sant!!!