aldrig mer.
Han hade kört bil ända upp till mormor i norrland (där jag bodde?!) och överraskade med blommor, choklad och romantiska brev. Och sen blev det vi. Fast mest för att det en gång varit vi, mer som av gammal vana och för visst hade vi haft det ganska bra ändå?!
Men det värsta var att jag inte ville visa det för mina vänner och familj, jag gömde honom konstant och visste att alla skulle bli besvikna över att jag ännu en gång gett efter.
- det där med gammal kärlek är fan läskigt, minnen, hjärtesorg och gamla känslor som spökar och som ibland hinner före hjärnans resonemang.
Aldrig mer. Jag har lovat mig själv den dagen då vi bröt upp på riktigt att jag aldrig mer skulle ge efter igen. Allt som en gång funnits är just bara minnen, men de skulle lika gärna kunna existerat i en film eller bok, knappast mina egna.