och bacon kan bli en överraskning,

Han säger inte längre att han älskar mig, varken när vi kramas hej då eller innan vi lägger på luren. Jag tolkar det inte som att hans kärlek plötsligt slutat för min del, utan snarare som ett gott tecken. Som att ångesten inför allt det mörka lagt sig lite, att döden inte slickar honom i nacken lika ofta. Som att andningen blivit lite lättare.

- och vi pratar om kött, djur, att vi nu kan se vattnet från tomten, och jag låter honom ge mig instruktioner i allt. Allt från hur potatisen ska kokas till hur det går till när en tänder på i den öppna spisen. Och vi eldar så mycket vi bara kan och lägger på mer och mer ved tills hon nästan storknar av värmeslag och vi fnissar tillsammans medan han säger att det minsann går så bra att öppna ett litet fönster om det är för varmt.

C - Bacon, asså är inte det det allra godaste som finns?
P - Ja, och så blir man ju så glatt överraskad också!
C - Överraskad? Hur då?
P - Ja, men nu sitter jag ju här och äter den här grytan, och så hittar jag en bit bacon som jag inte visste om att den låg där i, och då blir jag ju glad!
C - Jo, det har du ju rätt i. Vilken bra överraskning.

Ca - Och så tänkte jag att vi skulle göra såhär och såhär...
C - Jag vet inte om jag vet vad vi tittar på faktiskt?!
P - Nej inte jag heller! Men nu tittar vi bara!

P - Precis här Caro, det är här jag har ont!
C - Mhm, jadu. Jag känner en liten grop-in här, ja det gör jag!
P - Pjuuh, oj vilken tur att det inte var en grop-ut du kände då!
min vardag
0 kommentarer