Har ni någon gång gått på osäker is. Steg för steg och det knarrar, det knakar och osäkerheten sätter sig i halsen och på andningen. Det sipprar upp vatten i stegen. Det blir svårt att andas, paniken är redo att svälja en hel och själen gör ont av all rädsla.
Osäkerheten om en kommer klara det gör sig tydlig och en rädsla omfamnar och klamrar sig fast. Vilken sekund som helst kan isen spricka och en slukas av det stora, mörka och iskalla.
ungefär så mår jag.
Jag ber dig – Caro – att svara mig! Jag mår verkligen dåligt av att du mår dåligt och jag är verkligen innerligt ledsen om det är jag som har förmått dig att må såhär. Det är hur som helst ett missförstånd och jag har ALDRIG hotat någon; varken dig, vår gemensamma vän eller någon annan. Jag vill att ni ska ha det klart för er. Jag har ALDRIG hotat någon i hela mitt liv!
Jag är en vanlig och i själva verket genomsnäll kille – som ni inte ser eftersom ni dömer mig på förhand och hatar mig – som bara är väldigt ledsen för att alltsammans har blivit såhär fruktansvärt fel när jag enbart har goda intentioner.
Jag ber dig innerligt om ursäkt!
Det är tämligen taskigt av dig – Carolina – att inte svara mig ens när jag ber dig; i synnerhet då det gäller något så allvarligt som det faktiskt gör. Jag har hur som helst ALDRIG hotat någon – det svär jag på! Det är ingenting annat än ett fruktansvärt missförstånd. Med tanke på hur allvarligt det faktiskt är måste vi reda ut det; ni har trots allt polisanmält mig. Jag ber dig att svara mig, även om du hatar mig. Jag är verkligen ledsen.
Det blev onekligen fel emellan dig och mig redan från början. Jag ville bara be dig om din hjälp att försonas med vår gemensamma vän eftersom hon vägrar tala med mig. Du hade troligen gjort detsamma om du var i min situation; om du hade blivit osams med henne till den grad att hon vägrar tala med dig. Du hade troligen bett en av era gemensamma vänner om hjälp att försonas med henne om du inte hade klarat det på egen hand, inte sant? Jag ville bara göra henne glad och förmå henne att förstå att hon är vacker, men alltsammans blev bara fel och hon kände sig alltmer kvävd med tiden. Förstår du hur orättvist det känns att förlora henne som vän och bli hatad av henne när mina intentioner i själva verket var goda eller hur onödigt det känns när alltsammans kan redas ut om bara någon lyssnar på mig? Jag vet nämligen att jag har felat såväl som på vilket sätt och jag har sannerligen tagit lärdom av mina fel gentemot henne.
Jag vill verkligen inte förlora henne som vän på grund av det som har hänt emellan mig och henne. Det är obeskrivligt orättvist och onödigt! Hon betyder oerhört mycket för mig och hon har sannerligen förändrat mitt liv eftersom hon trodde på mig när inte ens jag själv gjorde det. Jag ber henne innerligt om förlåtelse och om en nystart. Jag tänker ALDRIG kväva henne igen. Hon förtjänar att behandlas väl av mig och att få min sanna vänskap till följd av det som hon faktiskt har gjort för mig. Jag vill att hon ska vara min vän, att hon ska få se mig utvecklas – tack vare henne – och att jag ska få tacka henne ordentligt tids nog. Jag vill nämligen ge henne en dag, ett fint och oförglömligt minne, en personlig gåva som jag hoppas ska göra henne en aning rörd samt avslöja en specifik hemlighet för henne. Jag har berättat om min intention för henne och hon vet vad alltsammans gäller, men jag har hittills aldrig fått tacka henne.
Uppmärksamma henne att jag har skrivit den här kommentaren och svara mig, Carolina! Jag ber dig att omvärdera mig och att inte enbart döma mig utifrån hennes perspektiv då hon är förblindad av hat för tillfället. Tillåt mig att få min mening sagd och döm mig inte på förhand. Det skadar inte att ge mig den chansen; däremot förlorar jag en vän om du förvägrar mig den och det smärtar mig oerhört då jag verkligen tycker om henne och då hon betyder obeskrivligt mycket för mig.
Jag ber dig innerligt om hjälp att försonas med henne! Svara mig åtminstone!
Jag är villig att göra nästintill vad som helst för dig – Carolina – för att du ska svara mig och för vår gemensamma vän för att bli förlåten av henne. Nämn ert pris! Det måste givetvis vara inom ramen för vad som är rimligt; ni kan exempelvis inte kräva en miljon kronor av mig, men jag kan erbjuda dig – Carolina – hjälp varje gång som du behöver rengöra ditt duschavlopp (jag läste det inlägget) om jag flyttar till Stockholm i framtiden – det är troligt att jag gör – och jag kan erbjuda vår gemenamma vän ett långt och oinskränkt andrum som hon får tidsbestämma.
Jag vet att det är något som du respektive hon vill ha och som jag kan erbjuda er! Jag är innerligt ledsen därför att det har blivit såhär fruktansvärt fel när jag enbart menade väl och jag är villig att göra nästintill vad som helst för att ställa allt till rätta igen. Jag vill inte mista henne som vän!
Jag vet inte vad som har förmått dig att skriva det här inlägget, men om det är JAG så ber jag dig VERKLIGEN om ursäkt. Jag vill dig sannerligen inget ont. Jag är i själva verket genomsnäll – det vet vår gemensamma vän egentligen – och jag är verkligen ledsen om jag har fått dig att känna obehag. Jag är INTE hotfull mot varken dig eller någon annan. Det är ett fruktansvärt missförstånd och jag är verkligen ledsen för det.
Jag önskar innerligt att vi kunde börja om. Förlåt mig!