8e bilden: en person som du saknar,
- ibland kommer jag på mig själv med att tänka på henne som att hon vore död. Jag skrattar åt minnen, hör hennes asgarv i bakhuvudet, blir fascinerad över hennes intelligens och tänker på våra timlånga diskussioner om allt från blått styre till hur gott det är med nygjord kladdkaka. Fast hon är livs levande och är just nu bortrest med sin skola i Tanzania.
Detta är Jennie och jag tror vi inte blev riktigt bra vänner förrän i femman? Eller var det redan i fyran när Naddi anlände till vår klass? Det började iaf med att vi jämförde alla våra likheter - likadana fjärrkontroller, båda norrländskt påbrå, rött tänk och vi kunde tillbringa timmar med att prata, äta kladdkaka och bara vara.
Åh, jag bara älskar henne så otroligt jävla mycket att jag kan börja gråta när jag tänker på allt vi gjort. Det är massa sjukt, helgalna saker, dumheter, roliga, knäppa och så jävla mycket kärlek jämt. Om jag inte minns helt fel var det hon som sa "Asså Caro, du skulle kunna ringa och komma med världens sjukaste idé, och jag skulle inte tveka!".
- allsång på skansen, mia och klara, tupperat hår, intimvaxning, stundenten, när vi plockade vinbär i timmar, polenresan, düsseldorf, midsommar när hon försvann, absinth och fjortisfoton, "skicka saltet Micke!", kladdkaka, mysteriet på greveholm, fredrik lindström, håkan-konserter och den där gången när vi låg på mitt vardagsrumsgolv med matkoma efter hamburgare från Daisys och jag skulle flytta från Aspudden.
Jag älskar dig något ofantligt<3
ps. bilden är tagen på vår avskedsmiddag för Jennie precis innan hon skulle flytta till Düsseldorf. Vi hade klätt ut oss, gjorde en bana när hon fick bära bindel för ögonen och avslutade med korv med bröd. Så jävla fin kväll.