feber.

Jag har under hela mitt liv gjort mycket narr av människor som reagerar på feber. För jag har aldrig gjort det. Jag ville fortfarande leka, grät för att jag inte fick gå till skolan och hade alltid lika mycket aptit. Möjligen när jag var 6 och hade över 41, då tänkte jag mest på döden.

Men utöver den gången har jag aldrig känt något. Fram tills nu vid 21 års ålder. För en månad sen låg jag nerbäddad 3 dygn och orkade max dricka te, kissa och byta dvd.
- inatt var jag så ynklig att jag började gråta för att jag behövde gå 5m till köket. Ingen direkt stålkvinna där inte.


Så till alla er som jag gjort narr av, förlåt.


ps. och för första gången någonsin har jag sjukanmält mig från jobbet av en riktig anledning. 3e gången gillt totalt. Fast vid de andra två tillfällena var det bortamatcher/läcker hunk i sängen som drog ut på tiden...

ps 2. är det någon mer som aldrig tappar aptiten när ni är sjuka? Jag gör aldrig det! Och det är ju så jävla bra kombo att ha en hals som liknar kalvsylta samtidigt som magen skriker efter mat. Så ja, jag grät även till frukosten.
min vardag
0 kommentarer