kristianstad,

Jag läste någonstans att när vi reser själva till en helt ny plats, hamnar kroppen och psyket i ett slags tillstånd som gör en väldigt sårbar. Allt är nytt, det är nya intryck, nya människor och det kan vara ett helt nytt språk.
- detta leder i sin tur vidare till att en blir lättare blir förälskad.

Detta hade något med att hjärnan kopplade om själva utsattheten till att en lättare tydde sig till andra människor en vad den vanligtvis skulle göra på hemmaplan.

Låt oss säga att denna teori stämmer. Då tänker jag nya platser som Brooklyns hood i New York, Tokyos myllrande tunnbelbana, Indiens bakgator eller Uganda. För att de är alla totala kontraster till vad jag lever i idag.
- men tydligen räcker det för min kropp och psyke att komma 61mil söderut.
0 kommentarer