ursäkta, men är du född på 1800-talet?
- jag sträckläste i över en timma igår och jag vet hur många gånger jag skrek, grät och rodnade...
Fast det där med att den ädle riddaren ska be min pappa om min hand, njaaa. Det skulle ungefär låta såhär:
X - Jag har kommit för att be om din dotters hand?
P - Vem utav dom? Jag har ju faktiskt tre, och två är redan upptagna. Är du här för Caro?!
X - Ja, jag vill göra henne till min äkta hustru, och älska varje dag.
P - Mhm, vet du vad det där är för plåt? Eller hur en bygger ett tak? Eller skillnaden på ek och björk? Jo det var så kul för att jag var i järnhandeln häromdagen och då berättade Börje en så jävla rolig historia, hur fan var det den gick nu igen... Jo, såhär att -
X - Men vänta, vad blir svaret? Får jag gifta mig med er dotter?
P - Men varför frågor du mig om det? Har Caro tappat talförmågan? Johodu hon har väl tjatat ut stämbanden! Du vet väl om att hon inte sa ett ord förrän hon var tre år? Ja dom sa att hon var autistisk, men jag som hennes pappa visste att hon bara vänta på rätt tillfälle. Men du vet hennes mamma, hon var ju lagom lugn! Du skulle ha hört dom mala på.
X - Eh nej? Jag vill fråga dig, i egenskap av hennes far.
Och sen skulle dom mala på i några timmar till. Sammanfattningsvis kan jag ju säga att den som vill gifta sig med mig måste vara beredd på mycket prat. Till gränsen på tjöt. Det är något vi kan i min familj, att prata på.
Som direkt hämtat ur verkligenheten!!! haha! Och pappa!! "Hur var det den gick nu igen..."