monogami.

Precis innan jag skulle somna om för andra gången igår låg jag och tänkte på detta, och jag ansträngde varenda hjärncell till att minnas hur bra det kan vara. Trott eller ej har ju även jag ingått i sambosmeten och varit monogam till 110%. Sista omgången med honom var jag även konstant trogen och jag trodde att det var så mitt liv skulle vara.

Men när jag ser tillbaka på den tiden så minns jag bara alla överdrivet löjliga bråk om disken och brödsmulor, hur kan ett par ens bråka om sånt? Men jag tror vi bråkade minst en gång om dagen om just detta, och jag ångrar inte ett enda bråk.

Varför är just detta med monogami så otroligt jävla viktigt? Är det därför vi vandrar på denna jord, för att sluta våra dagar tillsammans med någon annan? Jag vet inte ens om jag tror på monogami. Jag tror mer att var person bygger upp sin egna familj efter eget önskemål, kärlek som kärlek.


ps. en liten del av mig längtar som fan efter barn, kan ni fatta vilken fantastisk jävla familj mina barn kommer kläckas fram i? Minst 10 jordmödrar (jag kommer inte döpa ungarna, så då blir det jordmor/jordfar istället), två fantastiska mostrar och en fantastisk morbror + minst ett dussintal andra kärlekspersoner!
#1 - Sophia

Kärlekspersoner är ett väldigt, väldigt bra ord! =)

Ta patent på det, annars kan det komma sig som så att folk börjar använda det, och ingen vet vem som kom på det!!! Som jag med mitt Pensionärs-damp!

#2 - caro - passion for passion

Jag vet, det är fan mitt ord! Så, nu har jag tagit patent på det :) haha pensionärsdamp ligger fan högt bland de bättre orden här i världen! :D Är det kanske det vi har, liksom lite i förskott?