det bara är så,

Jag har fått väldigt många frågor om hur det kunnat bli som det blivit, det har ju gått så fort och är jag verkligen säker på det jag känner? Och jag kan inte in i minsta detalj förstå alla mina känslor, men det är rätt. Sen att det gått löjligt fort är vi alla medvetna om, men det gör inte mig det minsta. Jag har aldrig känt den form av trygghet och omtanke som jag gör nu (och ja, jämför gärna det med ett treårigt förhållande till och från, eller ett samboskap på 9mån - med någon jag känt i snart en vecka...)

Jag skriker spontant varje gång jag får ett sms, blir generad och fnissar över innehållet, fnissar rent allmänt åt allt, har fjärilar i magen och det är hon som står bakom allt. Fan vad du gör mig lycklig <3