tro hopp och kärlek,

Tro, jag är väl inte sådär överdrivet inne på detta ämne, men efter min bitchfight med Gud på tåget ner till Kristianstad och sen efter att jag in i minsta detalj halvskrikit hela historien inför Ernst så joddlade hon tillbaka att det var Gud som ordnade fram M. Så nu går det knappt ett samtal utan att M säger med allvarlig röst "men asså, jag är ju sänd från Gud, till dig. Fattar du väl?!"

Hopp, ja vem fan har egentligen kvar hoppet? Helt ärligt så hade jag gett upp kärleksbiten. Jag vet inte hur många gamla ligg och karlar jag diskuterat detta med, och jag var helt övertygad om att jag skulle fortsätta minst ett par år till med att lalla omkring från säng till säng, ragga upp ställets snyggaste och sen vandra hem ensam medan solen gick upp över stockholm. Och jag var jävligt nöjd med den situationen då.

Kärlek, är inte det det allra bästa som finns? Jag kanske inte alltid haft en och samma kärleksperson vid min sida, men jag har alltid omgetts av jävligt mycket kärlek, konstant. Jag har världens finaste vänner som kärleksbombar mig konstant och ur kärlek kommer ännu mer kärlek. Tills jag träffade henne, och jävlar vilken jävla kärleksbomb hon är. Det är helt jävla otroligt hur bra hon kan få mig att må bara genom ett sms, ett mess, eller genom att jag tänker på henne eller får höra hennes röst. Hon är så jävla fin och jag kan fan inte fatta vad jag gjort för att för att förtjäna henne <3 Så jävla mycket kärlek!
Sex osv.
0 kommentarer