bakis på kärlek,
Har ni någonsin varit med om att en har sådär överjävligt kul, skrattar tills tårarna rinner, umgås med människor en tycker om och som bombar en med kärlek och glädje. Och sen tar det bara slut, pang.
- och sen i kombination i för lite sömn, för mycket vaken tid och hjärnan på helvarv konstant.
Så nu vet jag inte om jag ska gråta för att jag är så lycklig och taggad, eller för att jag är ledsen för att jag saknar människor och känner mig ensam. Jag känner mig mest utbränd. Och bakis på kärlek.
- så jag tänkte bota detta genom SATC, choklad, och endorfiner. Lovely.
