hetaste frågan angående barn,
Jag fattar det inte och jag kommer nog aldrig respektera dom som tycker att det är den största grejen med ett barn. Så länge barnet är friskt, kan andas, har ett hjärta som pickar och någolunda många fingrar och tår så är det enligt mig helt fantastiskt. Det ligger ju knappast i ryggraden att älska ett barn mindre för att det har ett eller annat kön, och det borde ligga lika lite att behandla barn olika (min dröm typ!)
Det känns bara så jävla värdelöst att hylla barn efter deras kön när det dagligen föds barn som har hjärtfel, hjärnskador eller är oönskade och slängs bort. Eller behålls och behandlas värdelöst. Barn är små jävligt fina människor och det är bara puckovuxna som behandlar ungar olika och tror att "det ligger i barnens natur att vilja leka antingen med bilar eller dockor. Och det är helt sant att Olle som är en pojke helt naturligt valde bilarna och lillasyster Lisa hellre leker med dockvagnen."
ps. jag och Fredrik funtar ju på att slå våra celler ihop och skaffa oss en unge. Namnen kommer vara någolunda könsneutrala och han föreslog tom att vi inte skulle nämna könet förrän ungen passerat två år. Det är ball och kittlande känsla.
Viljan att avgöra kön verkar ligga i vår natur, like it or not. Det är också något som återfinns i djurriket. Man kan ju förstås argumentera för att vi också är djur fastän vi inte vill låtsas om det. Men jag tror jag stannar här, och sparar metadiskussion till något annat tillfälle.
Utifrån din argumentation verkar det som du menar att våra könsroller är påtvingade av föräldrarna, samhället eller ""the man"". Men hur förklarar du då forskning som tyder på att det är hormoner som styr vårt leksaksval? (Givetvis andra saker som t.ex. problemlösning fungerar också olika hos de flesta pojkar och flickor, men vi håller oss till leksaker för enkelhetens skull).
Källa: http://www.psychologytoday.com/blog/the-scientific-fundamentalist/200804/why-do-boys-and-girls-prefer-different-toys
Om jag får säga mitt så tycker jag att valfrihet borde vara det centrala. Låt barnet själv välja leksaker. Tvinga inte flickan leka med dockor, men låt heller inte dina genusbrillor vara ivägen om flickan nu vill det. Det viktiga är inte, i min mening, att man behandlar pojkar och flickor lika på det sätt som Sveriges genuspedagoger föreskriver - utan att man som förälder ger både sina pojkar och flickor lika mycket kärlek och omtanke.