ödet i ett nötskal,

Livet, alltså. Hade precic knallat förbi pappas verkstad, skylten hängde kvar och jag gick med cementfötter mot kvällskursen och bet mig i kinderna för att inte bryta ihop. När jag då mitt i ett övergångställe springer in i Hannah! Den Hannah Arnhög som tipsade Veckorevyns redaktion om jag skulle ta över hennes plats!!

Nu såhär i efterhand har jag tyvärr lite blackout över vad jag sa. Men jag har ett svagt minne av att jag pratade väldigt högt och fort. Samt halvskrek fram hur exalterad och glad jag är över jobbet. Och att jag tackade ett antal gånger över hur glad jag var att hon tipsat om mig. Och finast av allt - att hon sa att jag var helt rätt för jobbet och hur glad hon var över att jag fått det.


Gode gud, blir helt tårögd igen. Kan ni fatta att min idol står och säger att hon är glad för att jag har fått hennes gamla jobb? Och att jag är helt rätt!! Det är lika stort som stört! Och fantastiskt!!
0 kommentarer