vänner,

Det finns stunder då jag funderar över vem jag skulle vara eller vart jag skulle vara om jag inte känt dom jag känner idag. Och det är även alltid då tankarna går över i hur jag ska hinna ha en partner när jag värdesätter finingarna mest av allt? (men när det blir aktuellt får alla helt enkelt foga sig och se till att vilja hänga mycket tillsammans!)



och alla stunder jag tittar tillbaka på hur vi träffades, hur länge vi känt varandra, allt vi gjort och allt vi vill göra. De där stunderna som tar stor plats i hjärtat, som jag kan se tillbaka till och skratta högt åt. De som får livet att snurra vidare fastän ibland en bara vill ge upp. Och ibland kan jag inte förstå hur jag hittat så många som jag älskar så mycket? Som är mitt liv, mitt hjärta och min kärlek. Som jag inte skulle klara en dag utan, och som är mina skyddslingar och även om jag inte slåss och inte direkt vet hur jag skulle göra så skulle jag aldrig tveka att nita någon för deras skull.

Och ibland känner jag mig hjälplös för att jag bryr mig så mycket. Jag vill rulla in varendaste en i bomull och skydda mot allt ont. Se till att hjärtana är hela, känslorna oförstörda och bara höra skratt och förväntningar, hopp och drömmar.

Men det är också livet, och vi går alla igenom de där stunderna som en inte önskar någon. Men det är då det känns som starkast, de där känslorna, kramarna, tankarna, smsen, blickarna och den där känslan av att inget behövs förklaras. För ni bara förstår mig.



Och jag älskar er,
Sex osv.
0 kommentarer