lite som en knytnäve i magen.

Nyss var första gången sen han dog som jag insåg att jag inte kan ringa honom så fort jag har en fråga. Eller att jag aldrig mer kommer kunna göra det. Det var en väldigt stor del av vår relation, jag ringde så fort jag undrade något eller om vi pratade så berättade han istället något som han tyckte att jag behövde kunna.
- och oavsett vad jag frågade efter så fanns det tre olika slut:

1) han kunde svaret och var väldigt nöjd med att få dela med sig av kunskapen!
2) han kunde inte och svarade oftast "Men vadå, kan inte din mamma det där eller?!", och så blev det hennes fel att jag inte kunde det jag frågade efter...
3) han kunde inte och svarade "Men du, ring till Rix morgon zoo! Dom kan ju allt! Nu är ju visserligen inte Gert kvar längre utan den där Ola. Men ring ändå lilla gumman!"

Och nu sitter jag här och försöker att inte gråta ner hela matlådan som Naddi har lagat åt mig. Tur att Robin precis smsade och sa att han är framme om några timmar. <3

Min fråga? - Går det att få tinnitus av barnskrik?

Jag säger att ur en evolutionär synvinkel så vore det både dumt och ologiskt om det gick. Att kunna höra när ett spädbarn behöver hjälp eller vill ha uppmärksamhet borde liksom ligga längs ryggraden för de allra flesta människor.
min vardag
0 kommentarer