det är okej att känna,

Jag som bara skulle ta en paus i skrivandet och låta hjärnan vila under lite slöläsning av bloggar, och så ser jag den där videon som jag hitills blundat för. Som jag visste skulle göra ont innan jag ens läst vad den handlar om. Nu har jag sett den och kan inte sluta gråta.

se den nu.

Jag ska också skriva ett brev till mitt sexton åriga jag, men just nu orkar jag inte. Men det är ett av mina mål denna vecka, att klara av det.




Videon är lika vacker som den gör ont. Jag får rysningar över hela kroppen och känner igen mig i en del. Men mest sörjer jag det som sker och som drabbar andra, dagligen. Cancer.

- och alla dom där stunderna då en faktiskt inte orkar känna. Det är dom som gör mest ont.
min vardag
0 kommentarer