sexualupplysare och bokälskare

rädd för att binda sig,

Publicerad 2011-09-29 14:43:38 i Sex osv.,

Jag har funderat lite över den termen, och hur olika den termen ter sig huruvida det är en man eller en kvinna som är rädd för att binda sig.

Tänk på alla framställningar av män som inte är redo att binda sig i filmer och böcker, och hur kvinnorna backar, packar väskorna, tröstäter choklad och gråter ut hos sina vänner. Men samtidigt hur de förstår honom och hur de tappert står redo och väntar den dagen han nu blir redo. Om han någonsin blir det.

Så vänder vi på det när en kvinna inte är redo att binda sig - visst är det något som är fel då? Har hon varit med om en riktig hjärtkrossare? Blivit misshandlad och jagad på flykt av en galning och nu ovillig att släppa in någon ny av rädsla? Eller kan det vara något med hennes uppväxt? Kanske något med någon pappa eller farbror?...
- lite som att vilken kvinna är dum nog att dra sig ur när hon faktiskt har en man där som vill ha henne? Något sådant går det ju inte att banga på!




Och så tar vi detta begrepp till verkligheten. För visst har vi väl alla någonsin varit med om detta? Jag har vid flera tillfällen träffat män (som visserligen var pojkar då), som inte var redo att binda sig. (binda sig? typ skriva på facebook, knappast giftermål.) och jag minns hur jag stod tappert och väntade på att den där dagen då han vågade krypa ur fågelburen skulle komma.
- fast den kom ju aldrig. Och det blev ju istället samma visa gång på gång. "Jag vill vara med dig mest av allt, men jag vill inte vara ett par", och så blev det istället någon form av knullkompisanordning fast med chips och fredagsmys på köpet.


Måste det egentligen ens finnas en rädsla för att binda sig? Vad är det som är så svårt och motstridigt att ta in med människor som kanske bara vill ligga, eller ligga och äta frukost utan att det ska kallas för ett förhållande. Eller alla dom som faktiskt inte är ett dugg rädda, men som bara inte vill vara någons.

Kommentarer

Postat av: Lejonets tänkta byte

Publicerad 2011-09-29 16:42:48

Vår gemensamma väns födelsedag närmar sig, men jag vet samtidigt att jag inte är välkommen att vare sig gratulera henne eller ge henne någon gåva. Det smärtar mig verkligen! Trots det, tänker jag uppmärksamma hennes dag genom att göra något speciellt för henne – något som hon har inspirerat mig till att göra och något som jag vet att hon är stolt över att jag gör.



Jag tänker ge blod – för hennes skull på hennes födelsedag. Jag vill att hon ska veta om det och att jag kommer skänka henne en fin tanke på hennes dag. Det är min gåva till henne.

Postat av: Lejonets tänkta byte

Publicerad 2011-09-30 10:38:18

Jag har nu sänt mitt SISTA meddelande till henne – via mejl. Jag hoppas att hon läser det, men jag förväntar mig egentligen ingenting annat än att hon raderar det omedelbart.



Men i meddelandet finns även den gåva som jag gav henne. Jag vill att hon sparar den och minns mig för den snarare än för mina fel. Jag kommer oavsett sluta skriva härigenom hädanefter. Jag lämnar er ifred.



Förlåt och farväl!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Caro Wikbro Carlén

jag arbetar som sexualupplysare och har huvudfokus hivprevention och säkrare sex. förutom det gillar jag att läsa, feminism, hångla med min donna, mina queens, New York, att äta, vettiga serier, genus, att resa och att diskutera. och det är ungefär det jag bloggar om.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela