reaktion,
Medan solen sken genom molnen åt vi kaka med vaniljyoghurt och pratade begravning. En mer surrealistisk situation har jag aldrig varit med, och imorrn kommer jag se tillbaka på ögonblicket som något som inte hänt i mitt liv. Något som skulle kunna ske, men absolut inte i mitt liv. Jag hade velat att det skulle regna, åska, blixtra och dundra över himlen. Att solen sken under just denna konversation känns bara motbjudande och fel.
Håkan är på i bakgrunden och jag har mutat mig själv med kakor - nu ska jag bli klar med en uppgift, skriva två kommentarer på mina kurskamraters texter (why? är vi på mellanstadiet eller? Vill jag läsa vad dom har skrivit kan jag väl bara be om det?) och strukturera in min tredje kurs i kalendern som jag äntligen fått info om! Sex för guds skull. En kurs om sexualitet och religion. Heja!
Jag är inte insatt i det här, men jag befarar det värsta med anledning av det som jag har fått veta utifrån dina tidigare blogginlägg. Om det som jag befarar verkligen har hänt, beklagar jag djupt sorgen. Mina tankar går till dig och dina närmsta.
När jag kontaktade dig och bad dig om din hjälp att försonas med vår gemensamma vän, visste jag ingenting om det här. Det har successivt uppdagats för mig långt senare i takt med att jag började skriva härigenom din blogg. Jag vill att du ska veta om det.
Jag vet för den delen inte om det som jag befarar verkligen har hänt eller inte. Vi för trots allt ingen dialog med varandra och eftersom jag inte är synsk, kan jag omöjligt veta med säkerhet vad som har hänt eller ens hur du mår. Jag kan enbart spekulera utifrån dina blogginlägg och i nuläget befarar jag – som sagt – det värsta.
Du hatar mig sannolikt, men jag ber dig att inte döma mig alltför hårt. Jag kan trots allt inte veta vad som händer i ditt liv eller hur du mår eftersom vi inte för en dialog med varandra. Jag bryr mig likväl om dig eftersom du är min väns vän och därför även min vän och därtill även min medmänniska. Det spelar ingen roll om ni hatar mig; jag älskar vår gemensamma vän och jag bryr mig om henne såväl som om hennes vänner.
Jag kommer hädanefter uppträda betydligt ödmjukare och hänsynsfullare gentemot dig med anledning av ovanstående – oavsett om det som jag befarar verkligen har hänt eller inte. Jag förstår nämligen att du går igenom en svår tid just nu och jag vill VERKLIGEN INTE tynga ditt hjärta än mer.
Dock vill jag alltjämt ta farväl av vår gemensamma vän i enrum med några sista välmenta ord såväl som lyckönskningar. Jag accepterar – som sagt – att hon och jag skiljs åt, men jag vill skiljas åt som vänner. Det betyder obeskrivligt mycket för mig att få göra det och jag ber dig därför ödmjukt om din hjälp att göra det möjligt.
Avslutningsvis beklagar jag än en gång sorgen om det som jag befarar verkligen har hänt. :'(