1:1 - min inställning till hår,
För mig har håret på huvudet alltid varit något som jag kan använda mig av för att förstärka min personlighet. När mamma äntligen tillät mig att färga håret som 12 år gammal så var lyckan total, jag följde min systers fotspår och hann med att ha både blått, lila, rött och svart i olika omgångar. Provade under min praotid på att ta alla färg-slattar som blev över och såg efter två veckor ut som ett hej-kom-och-hjälp-mig. När The Ark vann Melodifestivalen gjorde jag en likadan blond klick som Ola, kände mig som världens coolaste. (bild kommer)
När jag blev sjuk i hepatit C var min största rädsla att jag skulle tappa håret. För då skulle det inte bara vara jag och de jag själv valt ut som skulle veta om att jag skulle vara sjuk. Då skulle alla i hela världen veta om att jag var SJUK! De skulle tro att jag hade cancer, att jag var döende eller hade någon annan dödshotande sjukdom. Då skulle alla se att allt inte var rätt med min hälsa.
- det stod på alla hemsidor att jag skulle tappa håret med den medicin som ingick i min behandling. Men det gjorde jag inte. Jag ägnade mycket tid åt att fota mitt hår, njuta av mina långa lockar och vältra mig i mitt utseende. Behandlingen påbörjades och jag tappade inte håret. Det blev tunnare, och lockarna vekare, men det satt kvar. När behandligen var klar klippte jag av några dm och skaffade page.
När min pappa blev sjuk i cancer var en av mina största rädslor att han skulle tappa håret, och jag ägnade timmar åt att hata mig själv för att jag var så jävla jävla utseendefixerad. Men alla som träffat min pappa vet att han var sin hästsvans. När jag var liten trodde jag att det bara var han, Magnus Uggla och en pappa på mitt dagis i hela världen som hade svart, lockigt hår. När hans behandling ökade och håret fortfarande var kvar, så höll jag hoppet vid liv. Nu hoppas jag istället att jag kan föra hans lockar vidare till mina barn.
Rött hår för mig är något magiskt, jag kan inte hjälpa det - men jag faller pladask för människor med rött hår. Det är så töntigt av mig, men det är bland det vackraste jag vet. Vad det gäller min preferens överlag så älskar jag snubbar med hästsvans i boll (försöker att inte tänka att det är efter pappa, men det hade säkert Freud sagt...) Annars gillar jag när folk inte lägger för mycket tid på sitt hår, stökiga frisyrer är bland det sexigaste som finns. Det gäller nog överlag utseende, människor som lägger för mycket tid och tanke på sånt är ganska ointressant.
- vilket även gäller mitt eget hår idag. Det sitter där det ska och så är det inte så mycket mer med det. Ibland undrar jag hur det känns att vara en såndär som bryr sig om och fixar med sitt hår... Men jag gör inte sånt. Någon hårinpackning ibland, flörtar med Aleks när mina hårtoppar blivit kluvna och lägger ner max 10 min/veckan på att göra något med det. Men om jag fick välja så skulle jag alltid ha hårgrejer från Aussie hemma! Det väljer inte min plånka...