dravel om kärlek som ska komma på rätt tidpunkt.
Ibland tänker jag på er hur osannolikt det är att folk blir tillsammans. Tänk själva - vad är det som gör att den jag allra helst av allt i hela världen, tycker om mig lika mycket tillbaka exakt samtidigt?
- tänk på hur många relationer som hade kunnat varit och kanske fortfarande vara om människor blev förälskade i varandra samtidigt. Tänk så många kärlekar som passerat i ens liv utan att bli något, för att det är inte är rätt tillfälle just då. Fast att prata om rätt tillfälle när det kommer till kärlek känns också jäkligt opassande, för när är det egentligen rätt att vara kär och att älska någon så mycket att det gör ont i hjärtat? När är det rätt att falla för någon? Och vad är det som gör att min attraktion för henom når ut och mottas och kanske kommer tillbaka till mig?Vad är det i min blick som säger att jag vill följa med henom hem eller att jag vill somna skedad. När får kärleken ta den plats den förtjänar i en människas liv. Hur mycket plats får kärleken ta? Allra helst ska bara fin och hel kärlek ta plats, medan ett krossat hjärta helst ska slitas ut ur bröstet och lämnas på reperation. För att sen kastas in i leken som högst insats och så är spelet igång igen.
Allra helst vill en ju bara hitta någon som får en att skratta. Någon som gör att en tisdag kväll inte känns sådär hopplös eller håller en sällskap en helg i oktober. Allra helst vill en ju att ens kärlek ska bli besvarad vid just det tillfälle som det skapats i ens egna bröstkorg.