The worrying kind

Har precis kramat min andra halva hej då, imorrn lämnat hon landet för att bo i Berlin det kommande året. Jag är lovad en sovplats rastlösheten vinner och saknaden blir för mycket.

Förra gången hon flyttade så gjorde jag en kalender där jag noga räknade var dag vi skulle tillbringa i varsitt land.

Åh, den där känslan av att veta om att jag kommer sakna henne konstant har redan infunnit sig.

Men jag försöker tänka på att detta är en fantastisk möjlighet för henne. Dessutom skulle inte några weekends i Berlin sitta fel i min kalender.