världens viktigaste jobb
Förra veckan fick jag ett mail med inledningen "Hej, jag ville egentligen skriva till Hannah, men hittade inte hennes adress så det fick bli till dig istället... Du får gärna skicka det vidare till Hannah." ...
- mina kinder färgades röda och det stack till i magen. Jag visste inte riktigt om jag skulle skratta eller gråta? Jag kände mig mest i vägen. Nu är det gått några dagar har jag insett att jag inte kan ha Hannahs plats än. Hon gjorde ett fantastiskt jobb på Veckorevyn och var där i mer än fem år, jag har inte ens varit där i ett år. Och jag kan inte vara Hannah heller för delen, jag kan bara göra mitt allra bästa och svara så mycket och bra jag kan på er läsares frågor och funderingar.
Vilket är precis det jag gjort nu, ännu en deadline är avklarad och jag har den där varma känslan i magen. Jag skriker fortfarande till ibland när jag tänker på att jag har världens viktigaste jobb. Att min uppgift är att svara på frågor om sex och kärlek, lära ut information om säkrare sex, kondomer och kicka igång unga människors självförtroende och lära unga att inte bara vänta på att telefonen ska ringa eller att hen kanske ska ändra sitt beteende för trettonde gången. Peppa folk till att våga ta plats både i och utanför sängen, att stå upp för sig själv och förstå sitt eget värde.
- ni som mailar, skriver fina ord och skickar frågor och funderingar, ni är så jävla fina.
