sexualupplysare och bokälskare

Scenario ett: det är fullt i garderoben, jackor hängs in när jackor hängts ut. Vi står fyra tjejer på rad och väntar. Och väntar i ca 10 min. En jacka blir inhängd. Då kommer två män och lägger sina jackor så att min täcks. En jacka hängs ut och garderobiären ska nu välja en ny. Börjar ta tag i den ena mannens jacka, varpå jag lägger min jacka överst och spänner ögonen i garderobiären. Hen säger "Oj, ja nu var ju du faktiskt före. Så jag hjälper dig först.", varpå jag svarar "Jo det har du ju faktiskt rätt i, dom kom för ca två min sen. Därefter tar du tjejerna till vänster om mig för vi är i sällskap. Tack".

 

Min jacka hängs in och mannen vars jacka som inte blivit inhängd vänder sig mot mig (hade tidigare försökt starta ett patetiskt raggningsförsök...) "Vadå, blev du sur nu eller? Att jag nästan höll på att gå före dig i kön. Va, är du sur nu?" 

 

Scenario två: det är kö till toan, stället vi är på har två toaletter för alla kön och en tredje kö till pissoaren. Jag står som tredje person i kön, det går ungefär fem år, när en man går förbi hela kön, öppnar upp först ena dörren och sen andra dörren, är sen på väg att gå in på toan när den blir fri. Varpå något brister inuti mig och följande konversation utspelar sig:

- Vad fan gör du? Tror du att jag är någon jävla installation?

- Va saru?

- Ser det ut som att jag står här för nöjes skull? Jag är inget jävla konstverk. Det är kö här!

- Men alltså,

- Vadå alltså? Ställ dig sist. Det är kö. Ska jag bli tydligare?

 

Mannen går och jag ber om ursäkt till tjejerna som står före mig för att jag skrek. Varpå den ena fattar min hand, kramar till och tackar mig? För att jag vågade säga ifrån? Hjärtskärrande. 

 

Och ja, jag är fullt medveten om att alla tränger sig, oavsett kön. Men det som gör mig så fruktansvärt förbannad är när det görs på detta sätt. När människorna är så medvetna om att på grund av deras kön, har de nästan alltid förtur, dom kan ta för sig och dom har makt. Kan tyckas vara småsaker, men jag måste reagera. Jag kan inte se på när män anser sig ha rätten att göra på ett visst sätt enbart för att dom är män.

 

Men så länge det finns män som ser på mig med förakt i ögonen för att jag sagt ifrån, öppnat käften och för att jag som är några huvuden kortare vågar prata - så kommer jag fortsätta. Jag kommer alltid göra mitt yttersta för att ta avstånd från denna form av skapande av maskulinitet.