tisdag förmiddag,
C - Ja?
L - Du har ägnat nästan hela timmen åt att prata om andra. Än dig själv. Hur mår du? Hur mår du i ditt liv? Med dina vänner? Med dina relationer? Tar du plats i ditt eget liv?
C - Ja? Eller alltså. Ja. Jag tror det. Eller jag mår väl. Fan. Jag är. Det går. Det gör det.
Sen drog vi över på tiden och bokade in en ny tid för nästa vecka. Det borde vara gratis för alla att få ventilera och vända ut och in på alla känslor och tankar för en okänd människa. Sen promenerade jag till jobbet i kylan, funderade på att köpa en riktigt dyr och bra bok, men fortsatte att gå. Passerade handelshögskolan och minns hur han ville att jag skulle gå där, inte för själva utbildningarnas skull i första hand, utan för att vi skulle kunna äta lunch - prick klockan elva.