aldrig mer medicin.
Älskade Anna städade fram min gamla medicinplanering. Alla sju dagar i veckan åt jag två tabletter på morgonen och tre tabletter på kvällen. Varje onsdag körde jag in en kall spruta i magen. Under ett halvår gick jag på denna medicinering. Och den var effektiv. Efter fyra veckor hade viruset i min kropp sjunkit markant, efter ytterligare fyra veckor gick det knappt att mäta i mitt blod. Men jag var fortfarande sjuk och medicinerade mig behandlingen ut.
Efter ett tag kände alla igen mig på avdelningen, jag såg hur de försökte att inte reagera när jag sa mitt personnummer högt, när de såg mina klara ögon och på utsidan friska kropp, när de tog virusbelamrat blod ur mina ostuckna vener, när de gång på gång såg hur jag skiljde mig från mina medsjuka.
jag har kvar mitt brev någonstans i lägenheten där Blodcentralen ger mig en skriftlig instruktion att jag måste höra av mig då de hittat något fel i blodet. Ja, dem hittade Hepatit C. Februari 2011 fick jag utskrivet att jag är helt virusfri och aldrig mer behöver komma tillbaka.
och jag minns hur pappa nästan reste sig ur stolen när läkaren förklarade att denna medicinplanering var så fiffig, för det går minsann att plocka bort dagarna, utifall att jag skulle sova borta någon dag mitt i veckan till exempel. Och hur han tog min hand i sin och tittade mig i ögonen och sa "men lilla gumman, inte skulle väl du sova borta mitt i veckan. Nej du gör ju inte sånt! Eller hur.", det fanns egentligen ingen fråga, för honom skötte jag mig exemplariskt.