sexualupplysare och bokälskare

Det är lördag kväll och vi har precis lämnat en middag, klockan har passerat tolv, slussen är fullsmockat med fulla människor och jag hamnar i det klassiska valet - ska jag som så många gånger förr promenera fyra minuter bort till min mamma, eller ska jag våga åka hem till mig. En tur med tunnelbanan som tar ungefär 17min söderut. Det är 9 minuter kvar tills den kommer, så jag bestämmer mig för att vänta. Innan tunnelbanan kommit har jag hunnit sätta på musik på hög volym för att stänga ut människor så mycket som möjligt, ta upp en bok samt mött tre olika mäns blickar som har någon anledning till att prata med mig.

 

Jag kliver på tunnelbanan, ser ett par och sätter mig ner. Mannen bakom vår fyrkant vill gärna veta vad jag läser för bok, när jag vägrar honom ett svar blir han arg, höjer rösten, frågar igen och jag blir slutligen kallad "jävla fitta och hora som inte kan svara på en enkel fråga." ...

 

 

framme vid min hållplats stoppas boken ner och de där anklangande frågorna dyker som vanligt upp: har jag för korta shorts på mig? ska jag försöka hinna vika ned dom innan jag kliver av rulltrappan? kan jag springa i skorna jag har på mig? om jag bär klackar, är klackarna tillräckligt vassa för att användas som vapen? kommer polisen som vanligt stå och hänga i centrum och titta anklagande på mig? kommer unga hänga på parkbänkarna precis framför tunnelbanan? kommer det vara fullsmockat med fulla äldre män utanför Engelen i centrum - och kommer jag kunna ta mig förbi utan att minst fem män söker efter min uppmärksamhet? kanske om jag fäster blicken rakt fram och spänner käkarna så kanske ingen söker min blick eller tar i mig? kommer jag komma hem? kommer jag bli hotad? kommer jag bli rånad? kommer jag bli våldtagen? kommer jag bli kidnappad? kommer jag bli mördad? kommer jag bli nerslagen? kommer jag bli sexuellt trakasserad? kommer jag råka ut för något jag inte vill? kommer jag kunna gå raka vägen hem utan att något händer mig? om något händer mig - kommer jag kunna försvara mig?

 

 

Som liten blir jag lärd att vara rädd för fula gubbar, samt hålla mig undan främmande vuxna och folk som verkar läskiga. Jag lär mig även att jag som tjej är ett enklare byte och kan råka ut för mycket mer otäcka saker än mina jämnåriga killkompisar. Jag lär mig att jag är ett offer.

- när jag var fjorton läste jag Katarina Wennstams böcker Flickan och skulden samt Ingen riktig våldtäktsman. - dessa två böcker ändrade mitt sätt att se på människan totalt och jag blev återigen uppmärksam på att jag som tjej är ett offer. Jag lärde mig även att jag inte längre enbart kan ha "fula gubbar" och "läskiga människor" på min lista över folk som vill mig illa. Nu kunde jag även lägga till: pojkvänner, killkompisar, grannar, lärare, i princip alla män som kan finnas i min närhet.

 

Jag läste en artikel om att det är en bra idé att bära sina hemnycklar i handen och placera en nyckel mellan varje finger - perfekt vapen om jag skulle bli överfallen! (tack vare denna artikel vägrade jag bära vantar under flera vintrar pga rädsla för att gå hem i mörkret utan detta fiffiga vapen.) - jag läste även en artikel om att det kan vara bra att få hudceller från den/dem som överfaller under naglarna - pga dna som kanske kunde komma att underlätta i en anmälan. Jag lärde mig även snabbt att det jag har på mig spelar roll, antalet sexpartners jag haft spelar roll, på vilket sätt jag haft sex tidigare spelar roll, hur jag är som person spelar roll, vilka underkläder jag har spelar roll, om jag under ett övergrepp skulle föreslå kondom pga sjukdomsrisk/oönskad graviditet spelar roll. I PRINCIP ALLT JAG ÄR OCH GÖR KAN VÄNDAS EMOT MIG OM JAG BLIR UTSATT FÖR ETT SEXUELLT ÖVERGREPP.

 

 

Vi lever i ett samhälle där tjejer dagligen blir lärda att vara rädda, att de ska skydda sig och vara redo för att när som helst kunna bli utsatta för våld och sexuella övergrepp. Det är jag som tjej som ska vara på min vakt för att när som helst kunna bli ett offer.

- jag kan inte tala för alla tjejer/kvinnor, jag kan bara berätta och beskriva en helt jävla vanligt lördag i mitt liv.

 

 

ps. jag kom hem i ett stycke, med hjärtat i halsgropen, magknip och nycklarna praktiskt i näven. sms från resten av mitt sällskap trillar in och jag kan andas ut - vi har alla kommit hem oskadda ännu en gång.