random baby,
Läste ut den spektakulära boken Koka makaroner nu i veckan, en bok där en pappa beskriver sitt barns första år.
...
läs den om du är uttråkad, vill bli förbannad, vill läsa om en man som lyfter upp sin hela existens till skyarna, eller läs den om du själv är nykläckt förälder och vill ha en kompis i kampen. ...
Det jag tycker är mest fascinerande med hela boken är hur hen beskriver en scen där hen ser en bebis i samma ålder som sin egen, som har snäppet bättre motorik, svartsjuka uppstår - och hur hen blir förbannad när hen inser att det bebisen inte bara är bättre än sitt eget barn - UTAN DESSUTOM TJEJ!!
- jag har inte barn och kommer inte ha det på minst 7 år, men jag anser mig ändå ha rätten till att reflektera över detta: vad är det för fel på föräldrar som blir arga på andra barn? Är det en aktiv aktion att vara arg på andra barn för att de är bättre än sitt eget? Och vad allra viktigast i detta: vad är det för fel på föräldrar som blir arg för att en tjejbebis är snäppet bättre än sin egen pojkbebis?
ps. mammas kommentar på denna scen: men Caro, tjejer är faktiskt bättre än killar. Jodå, de lär sig så mycket fortare än pojkar. Så jag behövde aldrig uppleva något liknande, ni var bäst från start. Joråsåatthe, tack för det självförtroendet mor!
Det som får mig att reagera mest är tanken att föräldrarna så gärna vill att barnen ska vara så bra i allt. Barn utvecklas i olika takt, men det verkar vara svårt att acceptera. Redan från början försöker man alltså inpränta att man är bra som människa när man har så mycket färdigheter som möjligt, man duger inte som man är.