varför tränar du?
Jag har aldrig riktigt förstått mig på människor som har träning som hobby eller som intresse. Främst kanske för att jag aldrig varit bra på det? Eller aldrig blivit peppad till att vara bra på det? Jag minns gympalektionerna från 1(grundskolan)-3(gymnasiet) som en lång jävla jobbig period. Killarna fick en boll, tog över och jag fejkade en stukning, mens eller "hjälpte" en vän som fick astma...
Men nu, nu kan jag tycka att det är kul. Och jag har tre bra anledningar till att träna:
- hjärtat, jag måste ge det motion minst 30min/dagen för att inte få panik inför framtiden och för att hålla koll på hälsan (egenställd diagnos)
- endorfiner, det kan jag inte få nog av. Sätten en kan införskaffa sig dessa är ju varierande skoj, men träning är ett enkelt sätt att fylla på kontot.
- självförtroendet. Jag vet inte hur ni mår efter ett svettigt spinningpass. Men jag mår som en jävla viking. Skulle kunna träna enbart för känslan efteråt.
Sen det där med att hålla koll på kondisen, allmänt bra för hälsan, kroppen mår bättre och allt sånt är ju bara plus.
- folk som tränar för viktnedgång, hetsar om mått och antal mil att kubba och har den typen av träningsinställning kan jag dock inte förstå. Träning ska väl vara kul? Ett sätt att jobba för att få ett längre liv? Därmed blir träning ett område för mig där utseende och den typen av hets inte existerar. Träning är ett andrum som handlar om att överleva passen. Önskar att det var sånt gympalärarna snackade om i skolorna istället...
Men nu, nu kan jag tycka att det är kul. Och jag har tre bra anledningar till att träna:
- hjärtat, jag måste ge det motion minst 30min/dagen för att inte få panik inför framtiden och för att hålla koll på hälsan (egenställd diagnos)
- endorfiner, det kan jag inte få nog av. Sätten en kan införskaffa sig dessa är ju varierande skoj, men träning är ett enkelt sätt att fylla på kontot.
- självförtroendet. Jag vet inte hur ni mår efter ett svettigt spinningpass. Men jag mår som en jävla viking. Skulle kunna träna enbart för känslan efteråt.
Sen det där med att hålla koll på kondisen, allmänt bra för hälsan, kroppen mår bättre och allt sånt är ju bara plus.
- folk som tränar för viktnedgång, hetsar om mått och antal mil att kubba och har den typen av träningsinställning kan jag dock inte förstå. Träning ska väl vara kul? Ett sätt att jobba för att få ett längre liv? Därmed blir träning ett område för mig där utseende och den typen av hets inte existerar. Träning är ett andrum som handlar om att överleva passen. Önskar att det var sånt gympalärarna snackade om i skolorna istället...
- min vikingamin,
- min pepp-över-att-ha-överlevt-min
ps. och det här med att alla träningskläder på "damavdelningen" är rosa? Vad är det med det? Jag vägrar betala löjliga överpriser för att slippa de rosa detaljerna. Finns det billiga kläder som inte är rosa i Sverige? Dessa är införskaffade en sen kväll i New York.