materialism i ett nötskal.
Min plan var att ta en spontan sväng förbi Lindex och kika på deras samarbete med Missoni. Det var KÖ ändå ut på ringvägen... Väl inne i butiken var det som den där julbords-scenen i Sunes Jul. Folk rykte plagg ur händerna, provade plagg direkt på golvet, tog hela ställningar och gick till kassan, stod och lurpassade vid provrummen för att snabbt rycka åt sig plagg som andra ratat.
Det var crazy. Helt jävla galet. Och folk hade med sig barn? Jag ville ta barnen i famnen och springa för livet. Människor som är lite för besatta av märken är läskiga. Människor som är materialister är obehagliga. Människor som på riktigt höjer dessa saker till skyarna skrämmer mig.
Och jag hamnade bakom det värsta gänget i butiken. De passade varandras platser i kassakön och fortsätte leta plagg efter plagg. Till sist konstaterade dom att "vilken tur att så mycket tog slut, för annars skulle dom handla på sig ännu mer, som dom inte ens behöver." ... (min nidbild av materialister.)
